— När såg man enkan Lerouge sednast: Hvilken dag ock hvilken timma? — Jag ämnade just nu komma dit, min herre. Man mötte henne fettisdagen på aftonen klockan fem och tjugu minuter. Hon kom då från Bougival och bar en korg. — Är kommissarien säker på tiden? frågade Geyrol. — Fullkomligt; de båda vittnen som lemnat upplysning härom, hustru Tellier och en tunnbindare, hvilka bo här i närheten, följde med omnibusen som afgår från Marly hvarje hel timma. Då de kommo på bivägen som leder hit blefvo de varse enkan Lerouge. De påskyndade sina steg för att hinna upp henne; sedan språkade de med henne och följde henne ända till porten. — Och hvad hade kon i korgen? sporde ransakningsdomaren. — Det visste icke vittnena. Det enda de ha sig bekant är att hon hade med sig två buteljer vin och ett stop bränvin. Hon beklagade sig öfver hufvudvärk och sade åt dem att fastän det var vanligt att roa sig på fettisdagen, ämnade hon gå till sängs. — Godt! utropade chefen för säkerhetspolisen, jag vet hvar man skall söka brottslingen. — Hvad menar ni? utbrast herr Daburon. — Ah! alt är ju klart. Vi måste taga reda på den der svartmuskige blusmannen. Bränvinet och de andra rusgifvyande dryckerna