Dagens Nyheter – 12 juli 1870, sida 1

AU menniska, har för vana att endast gifva akt på hennes ögon. Han känner igen uttrycket i dessa och fäster sig föga vid anletsdragen. För några månader sedan satte man honom på prof i Poissy. Man insvepte tre personer i vida skynken för att dölja deras växt, satte tjocka slöjor. för deras ansigten, hvarvid man dock beredde hål för ögonen, och förde fram dem, så utstyrda, till Gevrol. Utan ringaste tvekan uppgaf han namnen på alla tre. De voro honom nemligen förut bekanta. Månne det var endast slumpen som dervid bistod honom? GåvroIs adjutant var en äldre man som i fordna dagar gifvit rättvisans tjenare åtskilligt att göra men på sednare tider återförenats med samhället och blifvit laglydig. Han var en slipad karl, skicklig i sitt nuvarande yrke och hette Lecoq. Poliskommissarien, som börjat finna det mindre angenämt att på egen Hand bedrifva ransakningen, mottog ransakningsdomaren och de båda polismännen såsom riktiga befriare. Han redogjorde hastigt för hvad han utrönt samt uppläste sitt protokoll. — Ni har gått skickligt till väga, min herre, sade domaren till. honom. Dock har ni glömt en sak. — Hvilken då? frågade kommissarien.