Dagens Nyheter – 12 juli 1870, sida 1

BMrOSCKRUOLIR, IPYCKI vändning i deras dagliga transaktioner, icke ens i den trakt som genomskäres af landsvägen. Då jag vid Åsbro gästgifvaregård, 122 mil från Warberg, skulle erlägga skjutslegan, 1 rdr 60 öre, nämnde jag denna summa, men skjutsbonden, en fullväxt hemmansegareson, mötte mig genast med invändningen : Naj, harren ska betala 9 daler 5 mark4, Och dervid blef det. Den nyare prägeln på kunglig majestäts och kronan8 mynt har man här lemnat åt sitt värde och deraf ej tagit någon lärdom, utån man håller envist fast vid det gamla. Undervisningen i folkskolorna, hvarom här liksom i flera af de församlingar jag genomströfvade i Westergötland vore mycket, men icke mycket godt att säga, har hittills naturligtvis så uteslutande varit riktad på att bibringa kännedom om ställningar och förhållanden i det gamla judalandet, om innehållet af Moses pikanta skapelsehistoria, om de intressanta detaljerna i patriarkernas, i Davids och Salomos, i Simsons och Loths med flera hedersmäns enskilda lif, att förhållandena i det egna fosterlandet först kunnat komma i andra rummet eller — hvad som oftast händt — måst lemnas helt och hållet å sido. I afseende å flit och företagsamhet har jag dock här tillfälle att göra samma tröstande iakttagelser som dem jag förut gjort i bygder, der nöden stått närmare dörren än här. I hvarje stuga äro spinnrocken och väfstolen i gång, och de talrikt förekommande linåkrarne, som i allmänhet äro frodigare och bära spår af större omvårdnad än sädesåkrarne, vitna om att det är lingods (drällar och lärfter) som här förfärdigas. Mannen, som icke visste en skillingslants värde, hade emellertid mycket vil reda på tidens. TI tolf vintrar hade han, utom förefallande utgöromål, under qvällar och morgnar spunnit lingarn till ett lärft af viss längd, som utgör betinget för hvar och en af hvarje familjs manliga medlemmar och tjenare i dessa socknar, der linneväfnader äro produkter af hemmens trägna flit. Denna arbetsamhet, hvartill den i sig sjelf. magra jordmånen från början manat, men hvilken numera synes vara ett verkligt behof, utgör ett försonande element då man vill sätta sig till doms öfver den okunnignighet, som påträffas, och deri liggger äfven en säker borgen för icke blott att denna befolkning, som arbetar för egen räkning och sjelf uppbär afkastningen af sitt arbete, aldrig skall nedsjunka till armod, utan äfven derför att upplysningens frön, när de här en gång med allvar komma att utsås, icke skola falla på det ofruktbara hälleberget. Den omständigheten att väfnadstillverkningen här bedrifyes endast som husslöjd, som binäring, ehuru i en sådan utsträckning att ganska betydliga qvantiteter från dessa socknar afyttras, jemte det ofyan antydda förhållandet att tillverkarne sjelfva föra sina varor till afsättningsorten, hufvudsakligen Göteborg; har dessutom haft det goda med sig, att en massa löst folk icke kunnat slå sig ned på hemmanens utmarker och betunga fattigvården såsom i Marks härad, utan hvar och ep som vill sätta eget bo, ser sig först om efter jord, som han kan odla åt sig sjelf eller bruka åt andra.