Dagens Nyheter – 11 juli 1870, sida 1

— Nyckeln, ropade man; se här nyckeln! Den var verkligen hittad af en tolf års -gosse, som, under det han lekte med några jemnåriga, blifvit varse i diket invid vägen en ofantligt stor nyckel. Nu kom han bä rande den i triumf. — Gif hit den, pojke, sade sergeanten; nu skola vi se efter hur det står till med enkan. Nyckeln försöktes; den passade förträffligt till låset. Poliskommissarien och smeden utbytte en blick, som uttryckte de dystraste aningar. — Detta ser illa ut, mumlade smeden ; och de inträdde i stugan, under det att folkhopen, med möda qgvarhållen af gensdarmerna, gaf alla tecken till den största otålighet, trängdes och skuffades för att så fort som möjligt komma underfund med hvad som var å färde. De, som uttalat misstankar om ett begånget brott, hade olyckligtvis icke misstagit sig; derom öfvertygades poliskommissarien, så snart han -öfverskridit husets tröskel. Alt i det yttre rummet gaf med sorglig vältalighet tillkänna alt våldsverkare der hållit hus. Möblerna, en byrå och två koffertar, voro sönderbrutna. I det inre rummet, som begagnats såsom sängkammare, var oordningen ännu större. Man kunde icke tro annat än att en ursinnigs hand der varit i verksamhet och vändt upp och ned på allt. Vid eldstaden, med hufvudet i askan, låg enkan Lerouges lik. Ena sidau af ansigtet