visades före och under auktionen på institutets gård för en högst brokig folksamling, visande dervid till allas gamman en berömvärd vituositet i — att äta bröd. Under den tid, han nu sednast å institutet vistats, har ock hans föda kostat icke mindre än 400 rdr. Auktionen började kl. half 2 och räckte till framemot half 4. Flere spekulanter hade infunnit sig, mestadels konstberidare, bland hvilka äfven märktes hr Gauthier. Elefanten utropades först för 4,000 rdr, men ingen tycktes hugad att bjuda något. Slutligen tog en dristigheten till sig och bjöd med ljudelig stämma 25 öre. Efter hand höjde sig dock buden, så att, då klubban slutligen föll, hade konstberidaren Frangois Hoffmann bjudit 1,538 rdr, hvilken summa ock genast kontant erlaådes. Ett kärt besök, fastän kort, hade Jönköping i lördags e. m., då Jönköpings regemente, hvilket. icke lär ha gästat staden sedan år 1817, dit inryckte örbhkriög kl. 4 och rastade der några få timmär, efter utt förut vid landshöfdingebostället Ryhof ha intagit en frukost, hvartill regementets: förre ehef, öfverste Munck, hade inbjudit sina fordna vapen bröder. En episod af mer än vanligt intresse under regementets rast derstädes var den hyllnings gärd, som regementet fick tillfälle att bringa den vördnadsvärde veteranen, segraren vid Bornhöft, generallöjtnant Cederström, den enda nu lefvande svenska ridåaren af Svärdsordens stora kors (2:a klass), hvilken dekoration; som bekant är, endast utdelas till dem, hvilka såsom befälhafvare vunnit en drabbning. Ett hemsnsat sjeifvord föröfvades i Wuadstena i måndags vid middagstiden, då händelsföreståndaren Konrad Wiman med ett pistolskott beröfvade sig lifvet. Wiman, som under några år förestått handelsrörelsen i Thamstenska lökalen derstädes, har nyligen ingifvit sin cessionsansökan, och då målet i måndags förekom vid dervarande rådhusrätt, yrkade störste fordringsegaren, hr J. P. Thamsten i Motala, häktning på Wiman, hvilken sednare, härom underrättad, skyndade hem, satte pistolen för sitt bröst och sköt sig midt genom hjertat. Hau hade på förmiddagen tillsammans med några vänner deltagit i en frukost, och kunde man då icke af hans sinnesförfattniog märka att han umgicks med några så hemska tankar som på sjelfmord. Förmodligen blef hau vid underrättelsen om häktningsyrkandet så uppskaka4d, att han iett slags förtviflan utförde sin rysliga gerning. Såvidt bekant är, hade, säger Wadstena Tidning, Wiman ej gjort sig känd för några extravaganser, hvarken i det enu eller andra hänseendet.