Dagens Nyheter – 9 juli 1870, sida 2

Svar till E. S—dt med anledning åf hans poem i Freja för 1869. Ja, mågot är det! Jag vet ej hur det är med menskligheten, Du frågar rättvist, som det synas vill. Som en idt mig flög uti planeten, Jag dig att svara då vill bjuda till, Det är, som sagdt, alldeles rent förbannadt, Ty en och hvar skall vara på sin kant; Man går så fin, man kan ju inte annat, Se det är skälet, det är visst och sannt, I trånga byxor nu man in sig pinar, Man vill som comme il faut stå uti rop. Hvad gör väl det, att björnars skara grinar, Att debet ej med kredit går ihop? Man trefnaden på detta viset reser, Man är för smalbent till att stå kontant: Då var det bättre att ha långkatkeser, Se det är skälet, det är visst och sannt. På soffan ligger man beqväm på ryggen, Får influenza, om man tittar. ut. En snobb begagnar solfjäder för myggen; Hvad skall väl detta taga för ett slut?! Och hvarför nu för tiden mindre skrattas Än fordomdags, är allom väl bekant: Det är det glada skämtet just som fattas, Se det är skälet, det är visst och sannt, Gör man för mycket kanske i supger? Ar man på lyx kanske för mycket het?