Stockholms-Nyheter Erkebiskop Reuterdahls begrafning. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Upsata den 8 juli. Erkebiskop Reuterdahls begrafning försiggick i dag med stor högtidlighet i domkyrkan, som var ända till trängsel fylld. Under ringning med domkyrkans stora klocka samlades före och vid 12-tiden från olika häll stater, kårer, och honoratiores, studentkåren med sorgflor-behängda bangr och fanor — hvilka placerades i en krets längst fram i koret framför den med blommor, blomsterguirlander och lagerkransar (bland dessa en sänd från Lunds universitet) höljda kistan, hvilken var förfärdigad af gulbetsadjek — skolstaten, akademistaten, presterskaäpet, landtstaten, stadens embetsmän, Uplands regementes officerare, medlemmar af borgerskapet m. fl. Kaäbinettskammarherrarne v. Knorring och Ehrenborg representerade konungen och enkedrottningen. Bland honoratiores märktes: biskop Annerstedt, hr Henning Hamilton, statsrådet af Ugglas, generalmajorerna Möllersvärd och Hazelius, riksantiqyarien Hildebrand, justitierådet Olivecrona, professor Fries, presidenten Åkerman, hr Fock och expeditionschefen Bruhn. Studentkårens sångförening började den högtidliga akten med afsjungande af direktör J. A. Josephsons herrliga Reqviem, hvarefter sjöngs l1:sta versen af psalmen 452. Derpå förrättade domprosten Torån Jordfästningen, hvarefter sjöngs 2:dra versen af samma psalm. Sedan de inbjudna gästerna intagit sina platser i bänkarna nere i kyrkan, åfsjöngs psalmen 484 v. 5, hvarpå domprosten Torn beträdde predikstolen och, med Matth. 25: 21 till ingångsspråk, förrättade likpredikan, hvilken slutade kl. 2. — Efter predikans slut afsjöngs psalmen 484 v. 6. Derpå utträdde processionen genom kyrkans södra portal och tog vägen öfver S:t Larsoch Johannisgatorna till kyrkogården. I spetsen för sorgetåget gick läroverkets ungdom och dess lärare, derefter följde studentkåren med sina fanor, så likvagnen och efter den honoratiores, akademistaten, prester och öfriga hospites. Vid grafven afsjöngs följande af professcr Nyblom författade verser: Troget arbet är som regn om våren, Fyldt med löften om skördars gull: Hell dig, gåmle, som med silfverhåren Än af ynglingens nit var full! ESR SAR ÄV ret Te Rat a ER NE ARS RR