Dagens Nyheter – 9 juli 1870, sida 1

Ett ungt fruntimmer kom mig till mötes vid mitt inträde; hon helsade med denna rättframma, gästfria vänlighet, som är Norges qvinnor så egen; fattande min hand, ledde hon mig fram i rummet och tog sjelf plats vid min sida, beklagande att hennes man oj gjelf var hemma, emedan han befann sig ute på resa med sitt fartyg. — Gud beskydde honom, sade hon, och hennes blå, vänliga ögon lyftes andäktigt mot himlen ... Hennes man . .. hennes man var han då gift! Mitt hjerta stelnade af fasa. — Mår vi illa, min herre? frågade deltagande min unga värdinna; en lång resas besvärligheter hafva medtagit edra krafter; hvila här i vårt hem, till dess ni blir återställd. Hon försvann genom dörren till ett annat rum, men återkom med en butelj vin jemte annan förfriskning, som jag dock ej kunde förmå mig att smaka. Två de sötaste små barn följde henne, och jag såg i de späda anletena en omisskännelig likhet med min dotters fästman. Han var således gift . . . och han hade varit det länge; det största af barnen tycktes mig vara tre eller fyra år gammalt. Hvad skulle man tänka om en sådan nedrighet... att våga fria och förlofva sig i en hederlig familj, boende i ett annat land? Hade han BUKETTEN OCH BILJETTEN. 2.