Dagens Nyheter – 8 juli 1870, sida 2

-— Di. och den unge norrmannen gjorde oss sällskap ända till vår port. Några dagar derefter blefvo vi åter bjudna till Djurgården och kommo åter i sällskap med -den unge kaptenen; som. härefter: under en. .längre tid i värt hem blef en-daglig gäst; under det han oupphörligt och öppet :hembar sin: hyllning åt vär dotter, hvarefter han slutligen af mig begärde hennes hand. Jag lemnade ogerna mitt bifall härtill; en oförklarlig aning ingaf mig. en ovilja; nästan gränsande till afsky, för denne främling. Min goda hustru hyste deremot för honom stort förtroende och mycken välvilja. — Kira gubbe, sade hon fill mig, vi få ej vara så svartsjuka om vårt Shjertegryn, att vi ej unna henne till hustruw åt den som hon älskar, vi hindra ju då hennes lycka. Jag gaf mitt bifall, ehuru med tungt hjerta, och förlofningen firudes. Men jag kunde ej hindra att en dödsångest isade mig, då jag såg denne man sluta mitt kära barn i sin famn; De armar, han lindade kring hennes smärta lif, föreföllo mig som svarta huggormar ned giftigt gap; färdiga att suga hennes hjerteblod, och dessa ögon, med hvilka han tycktes vilja sluka hennes älskliga gestalt, förekommo mig som flammor från afgrunden. Eftor förlofningen följde presenter och fäste