Dagens Nyheter – 7 juli 1870, sida 2

hugnades för någon tid sedan med Hederslegionen. Courbet har i anledning deraf sändt till ministern för de sköna konsterna en skrifvelse, hvaruti han tillbakavisar dem honom tilldelade utmärkelsen. Vi anföra här några af hans manliga ord, som ha sin tillämplighet i hvilket land som helst! Mina åsigter såsom medborgare förbjuda mig att mottaga en utmärkelse, som har sin egentliga rot i den monarkiska ordningen. Mina grundsatser visa från sig denna hederslegions-dekoration, som ni behagat förläna mig under min frånvaro och mig ovetande. Vid ingen tidpunkt i mitt lif, under inga förhållanden och på inga vilkor skulle det kunna hända att jag mottoge den. Men allra minst skulle jag vilja göra det nu, då korruptionen mångdubblas å alla håll och det menskliga samvetet såras af så många affall af egennyttiga bevekelsegrunder. Äran består, hvarken i en titel. eller i en bandstump, utan i våra handlingar och deras driffjedrar. Aktningen, för oss sjolfva och våra ider är dess förnämsta beståndsdel. Jag hedrar mig sjelf genom att hela lifvet förblifva trogen mina grundsatser: öfvergåfve jag dem, skulle jag i samma stund öfvergifva äran för att gripa efter dess gyckelbild. Min känsla såsom konstnär motsätter sig icke minst att mottaga en af staten tillerkänd belöning. Staten. saknar: kompetens såsom artistisk domstol; Då staten företager sig att belöna, går hon: den allmänna smaken i förväg. Statens inblandning är dessutom demoraliserande och skadlig för konstnären, som derigenom bibringas falska begrepp om sitt eget värde, skadlig för konsten, som den inspärrar inom den officiela konvenansens trånga gränser och dömer till ofruktsam medelmåttighet. Förlåt altså, hr minister, att jag afböjer der ära: ni trott er bevisa mig. Jag är femtio år gammal och har alltid lefvat fri. Låt mig sluta min tillvaro fris Jag vill:att, sedan jag är död, man må kunna säga: om mig: Denne man har aldrig. stillhört någon-skola eller någon akademi, och isynnerhet ingen regim; 1 med undantag af frihetens. Mede! att förebygga torka. En fransk civilingeniör vid namn Prou har, med anledning af. den långvariga torkan i södra Europz2, uti tidningen Moniteur. purblicerat . ett. förslag af, följande hufvudinnehåll: I Frankrike har vårregnet som oftast sitt ursprung i, de häftiga stormar, som uppstå när islossningen eger rum.i de nordliga rer glonerna öster om Newfoundle and. . Ofantliga isberg skiljas från Grönlands och Labradors kuster oeh bortdrifvas af ett dubbelt polarströmdrag, som kommer från Baffinsviken och... farvattnet mellan Island och Grönland och stöter tillsammans med den stora Golfströmmen, Här smälta isbergen hastigt, och 1 det de härigenom afkyla vattnet och luften, framkalla de oordningar,i atmosferen, hvaraf de stormar uppstå .som,1 år hafva varit så sällsynta, men som äro ytterst välgörande för åkerbruket, när regnet inträffar i rättan tid. Häraf förklaras, att man efter en lång och sträng vinter har skäl att frukta för en torr vår och en regnig sommar. Ig bergen och ismassorna blifya mera kompakta, så att solen mera längsamt inverkar på dem, och islossningen försiggår. sednare. Sälunda förhåller det sig sannolikt. i detta ögonblick, och. det är dess värre skäl att vänta att en regnig augusti skall öka den skada, som torkan tillfogat skörden. Skulle det icke vara möjligt att förebygga en sådan olycka genom att påskynda islossningen på Grönlands kuster? Med dynamit skulle det vara en lätt och föga kostsam sak att spränga de fasta ismassorna vid Grönlands kuster och förvandla dem till stora flytande block. De ofvan omtalade strömmarne skulle straxt föra dessa isstycken med sig, och då man känner hafsströmmens hastighet, skulle man på förhand kunna med säkerhet beräkna när stormarne skulle. utbryta. Isen låter sönderdela sig, om, man borrar vertikala spränghbål, fyller dem med dynamit eller måhända äfven med vanligt svpränskrut. och antändningen kan