Dagens Nyheter – 7 juli 1870, sida 2

tilldragelser, hvari hon sjelf haft del, att hon icke befattade sig så mycket med Polly, som hon eljest skulle gjort. Det enda, hon yttrade; som något träffade in med Pollys b-kyc. ter, v Visste du att dina band seröha ut vid ljus; Polly? De kunna göra dubbel tjenst — du kan nyttja dem eom blå eller som gröna, hvilketidera du hehagar, om dna vill ha grönt någon afion. Hvilket icke alls var Kvad stackars Polly velat. Hon Köppades icke at få se Tom dagen derpå; hon kände en aning, som också slog in, som det stundomhänder, efter av nit o falt ha slagit fel. Hon såg honom icke på två veckor, derför att han vrickstofotieden, då hon om a tonen gick hem från sällskapet: D vorn två så bekymmorfulla veckor för stackars lilla Polly. att ir nara tal derefter kändes det som ett gn tör henne att endast ka på dem Bedri velar nr att veta det Fom ic allenast led. utan också ansåg henne likgiltig för honom — den dödiiga frukian, att han aldrig skulie få veta sar om bunden, utan ånse det att hon burit gröna kind som jenmingodt med ett afslag — tillika me: den ständiga sansträngnirgen att icke låta någon menniskamisstänka, att hon var det mit , böllo hennes nerver i en sådan spänning, slut fick den friska lilla Polly gång etter n nervös hufvåd-. verk, något som hon atdrig i siv lit haft och som kon ej kunde fåtta: Tom hade emellertid känt sig högeligen nedsatt vid åsynen af de gröna banden, hvaremot Ned varit motsvarande glad. Just som Tom affigsuade sig, märkte han likväl en omständighet, som var helt Ivgnande för honom. Han sår d så bestämdt sfsnästt af Polly, att han vär v på, att hön icke bar grönt som ett yaneestbevi för honom. Denna omständighet höll modet uppe hos Tom under de tvenne veckorna, och i 1rvts af alla sina farhågor fann han vägen till Pollys hem, så snart hans fouled kunde göra tjenst. Polly satt vid fönstet och såg Tom komma väfn uppföre; denna syn satte henne i en sådan örvirring, att hennes enda tänke var att genast