Dagens Nyheter – 4 juli 1870, sida 2

— Id -—— kalla nord — rädd för att hennes ömma känsla skall vara obesvarad. Mary sade godnatt till sin tant, tog den nya bok Wilhelm medhaft åt henne och begaf sig till sitt rum. Denna afton fullbordade hon relativsatsen. — Wilhelm! Wilhelm! suckade hon, i det hon gömde det lilla lockiga hufvudet mellan kuddarne. Du vet icke hur högt jag älskar dig! Hon kunde icke sofva. Kärlekens sköna, berusande drömmar och förtväflans mörka tankar stredo oafbrutet om hvilkendera skulle behålla öfvervigten i hennes själ. Hon stod nu ej längre på stranden såsom åskådarinna? hon var sjelf midt ute på det upprörda hafvet. Framemot daggryningen tände hon sin lampa och tog en andaktsbok som låg på bordet, för att deri söka ro. Men knappt hade hon öppnat den förrän hon utbytte densamma mot romanen, som han hade lånat henne. Dock äfven den genombläddrade hon endast några minuter. — Här är romanen, sade hon, i det hon förde handen till sitt hjerta och kastade boken långt bort ifrån sig. Hon steg upp. — Är du icke frisk? frågade etatsrådinnan vid tåbordet. Du ser ut som om du icke sofvit i natt, Det var tandvärk, som hållit henne vaken, påstod Mary; men etatsrådinnan hade sina egna tankar härom. En moders öga — och