Dagens Nyheter – 4 juli 1870, sida 2

etatsrådinnan var som en mor för Mary — ser alltid skarpare än hon sjelf låter märkas. Längre in på dagen återvände emellertid rodnaden på Marys kinder, det slappa uttrycket i hennes blick försvann, och hon blef åter sådan hon brukade vara. Man anställer vanligtvis mycket sundare betraktelser om dagen än om natten, och med en liten smula lugn och eftertanke var det ej svårt att finna många anledningar till det bästa hopp af Wilhelm Lerches bemötande aftonen förut. Men han hade icke talat ett enda ord om att han älskade henne, och det var detta som oroade henne: hon kunde ju då på det hela taget ingenting veta. Men han talade. Lyckan hade ofta, mycket ofta, visat att hon synnerligen gynnade vår uuga hjelte; men aldrig hade hon gjort det till den grad som då hon inqvarterade honom vid : Nörregaden. Det var verkligen i alla hänseenden en bra lägenhet han hade fått. Den beundrades af alla som besökte honom, och löjtnanten var dock den ende som kände hemligheten om den osynliga fön och visste att Wilhelm Lerche i detta rum dagligen erfor en njutning, som han öfverallt annorstädes i verlden förgäfves skulle söka. Här behöfde han ej vara rädd för att i otid röja hvilken makt Marys toner utöfyade på honom, här