Midsommaren. 1870: vid Gripsholm. Mariefred-den 27 juni. Inom vårt kära fädernesland finnas — såsom allmänt bekant är — tusentals. individer af den arbetande klassen, hvilka, dömda till ett ständigt slafveri. för andras föda och välbefinnande, kanske aldrig få roa sig eller veta hvad det är att fritt få andas uti Guds herrliga natur. Midsommardagen... kanske möjligen äfyen midsommaraftonen, plär dock för dessa på lifvets glädje vanlottade utgöra ett undantag, ty merendels få de då, ledigt från sina, trägna. sysslor och göromål. Hur djupt klagar icke derför hvärje menbiskovän, Just på deras vägnar, när midsommarens väderlek är kall, regnig och i allo missgynnände för.utflykter i det gröna. l Så var, dock lyckligtvis icke fallet, under den nyss förflatua midsommaten. Vi. säga med flit yckligtvois, och det 1 dubbelt hänseende; ty bra ledsamt hade det varit, om våra resande från Skåne ej haft att glädja sig åt vackert väder på sin färd till hufvudstaden och dess omgiuningar. Att de skul komrma att besöka äfven det natursköna Grips: Holm tog man för afgjordt, och. så skedde äfven. Att 2ariefred, den lilla näpna välbelägna byn, som, dock har namn, heder och värdighet af stad, egeötligen utgör endast ettappendix till det Historiskt minnesvärda slottet är aflom bekant, som någonsin varit här på orten, men. kanske icke att miniatyrstaden ligger så förtjusande vackert. på sin, i Mälaren utskjutande. udde, mötsvarande den, der Wasaslottet majestätiskt speglar, sina höga torn 1 den genomskioligt klara. böljav. Att vara i Mariefred ir att vara vid Gripsholm, ty stegen mellan staden och slottsparken utgöra på sin höj tiv, om man räknar från Storgatans slut till parkens ingång, Men jag återvänder till de Jesande, 7 Med den hos. de flesta menniskor rådande längtan efter omyexling samt yttre Gif och rör rålse motsågo Mariefreds invånare skåningarnes aukomst och VFörö redan i god tid nere, vid ångbåtshamnöen för att — on. just icke, välkomna, åtminstone betrakta dem. På utsatt tid (kl. 9 på morgonen) syntes de tre. med passagerare nästan öfverlastäde ångbåtarne, så prydda med hvalfbågar af löf, att. de nära nog liknade fre simmande gröna öar. Att söka beskrifyva den resande skaran för stockholmsbor, som haft godt tillfälle.att se den, vore löjligt. Roligt var att höra deras förtjusningsrop öfver trakten här, som så väckte deras beundran, att flere bländ dem hördes