Skåningarnes. hemresa. (Korrespondens fr. Landskrona till Dagens Nyh:r.) Vår hemresa anträddes::som I veten sistlidBe söndag och måndag: söndagen med ångfartygen Tegner: och Phenix, med hvilka, följde omkring 400 passagerare, som anlände till Jönköping tidigt i tisdags morgse och, der förenade sig med de öfriga 600 resenärerna, hvarefter resan fortsattes på jernväg till Skåne. Eburu bantåget: ej skulle afgå från Stockholm förrän kl. 3,4: på måndagsmorgonen, sågos många af sällskapet. redan kl. 2 på. väg till bangården. Flera: hundra personer, slägtingar och vänner, håde församlats vid bangården, och i afskedets stund framsmög mången förstulen tår. Resan börjades och fortsattes. utan äfventyr till det vackra Spar-reholm, der frukost intogs under bar himmel. Södermanlands pittoreska natur, omvexlande med otaliga små sjöar, 1löfoch barrskogar äfvensom den förtjusande. trakten strax hitom Munsjö station, vid egendomarne Margreteholm och Nytorp i Nykyrke församling, med sina vackra dalsluttningar, sjöar, bäckar och löfskog gjorde ett-godtintryck. på alla. I Halsberg intogs middag. Vid Sköfde hade man tillfälle att beundra det nya, i smakfu!lstil uppförda badhuset med sin mindre smakfulla, nästan ljusgula tegelfärg. Jönköping helsades kl. 1210 på aftonen; de som varit. så omtänksamma och telegraferat, till stora hotellet. fingo rum, de andra sprungo gatorna omkring, och. alla. lyckades ändå. icke. att få en säng att ligga uti för. att hvila utefter den tröttande resan, som icke förunnat: sällskapet mycken Hkvila de föregående nätterna, utan flertalet fick återvända till sina kupåer och taga sig en tupplur i sittande ställning. Tisdägs morgonen kl. 8 tog man afsked af det lilla, vackra Jönköping — en perla bländ : städer. Husqvarna gevärsfaktori med. sitt. stora vattenfall hade. tagits i betraktande vid uppresan oeh passerades nu förbi. Raskt bar det framåt genom skogar och sjöar till Sandsjö station; der mötte ock en vacker anblick: omkring 30 skolgossar som under sin lärares ledning uppstänmde en af honom författad sång. Afskrifter af sången kastades jemte vackra skogsblommorin i kupterna. Gerna hade vi stannat för att ännu en gång få. höra de späda. men. rena. barurösterna och för. att få tacka de unga, men — täget ilade förbi så att man knappast hann att utropa ett tack! I stället för detta tack gjordes eninsamling af emikting 100 rdr. till de sjungande. Vid Alvestads station intogs en middag, rätt egen i sitt slag. Då de resande, som till tre fjerdedelar utgjordes. af. landtmän, på uppresan passerade. denna station, vero deras matsäckar ännu fulla, så att ganska litet mat. intogs; på återresan voro deremöt matsäckarna liksom magarne tomma, men detta hade rostauratören icke kunnat uträkna, hvarför middagen, som serverades i trånga rum, var särdeles liflig: här. gällde det att ha ett Fåksämt. öga och vara qviek i vändningarne. Man skrattade och skämtade öfver alltsammans; mat fanns fillräckligt, men att kunna komma äåt.den eller att få en tallrik, en knif eller gaffel; det var konsten. Munterheten steg till sin höjd, då man säg en ung flicka med god smak taga fisksås till pepparrotskött och då gästerna, för att få soppa, stormade köket, räckte fram sina tallrikar i sjelfva sjisan och med dö mest bevekande böner anropade kokerskan om att fylla desamma; att en