Dagens Nyheter – 30 juni 1870, sida 1

9 REP WW ER SKUS ER ER, BE YDRRe PR RR ————— der i Elfsborgs län till hvad de nu äro. Jordmånens karghet och den möda, som man måste underkasta sig för att frambringa en knapp skörd, manade den tillväxande befolkningen att se sig om efter hjelpkällor till Bergning. Deraf första upprinnelsen till dessa häraders nu långt uppdrifna Fusslöjd. Man sysselsatte sig till en början med smidesoch träarbeten, Väfnadsindustrien, som numera är den öfvervägande, daterar sin egentliga uppkomst från den sednaste tiden. Det var grundläggaren till de storartade Rydbobholmsverken, Sven Eriksson, och hans moder, en bondqvinna i afseende på lefnadsvilkor, men mer än en högättad prinsessa i afseende på ädla tänkesätt, energi och förmåga af Mmitiativer, som satte väfstolen i gång i dessa bygder. Ehuru dettä, under då redan inträdda förhållaäder, var en välgerning för orten, kan män dock, med blicken öppen för nuvarande förKålländen, dråga i tvifvelsmål huruvida det var så alldeles lyckligt för dessa härader att förvandlas absolut till fabriks distrikter. Detta blef nemligen följden — men härom mera framdeles. Intrycket, som åsynen af dessa distrikter gör på främlingen från odlade nejder, är vildmarkens. Skogarne sakna skog, och endast ljungen frodas på den odlingsbara men obrutna , marken. Yxan har här förrättat sitt värf, spadens och plogens återstår. Midt i denna vildmark ligger som en grönskande oas det lilla vänliga Borås, inbäddadt mellan lummiga trädgårdar, skyddadt af omgifvande höjder och vattnadt af Wiskaåns hyvälfyande vågor. Stadens täcka läge och särdeles prydliga utseende, yvittnande om god ordning, skulle under hvilka förhållanden som helst alltid göra sig gällande och väcka ett behagligt intryck; nu kommer dertill det bjerta afbrottet mot omgifningärne, hvilket naturligtvis höjer effekten. x Med. klockringning i stadens kyrktorn kallades de här talrikt församlade deltagarne i mötet till dettas högtidliga öppnande i dag. kl. 11 f. m. På den öppna gården mellan elementarskolan och gymnastikhuset var uppställd en löfklädd talarestol, hvilken intogs af länets höfding, hr E. Sparre, som helsade de närvarande välkomna, hvarvid han begagnade tillfället att med den eld och liflighet, som äro honom egna och som ej alltid lemna rum för fullständig exakthet vid anförandet af och åberopandet af fakta, skildra industriens öden i vårt land, dess utveckling och dess betydelse, numera större än förr och tillväxande för hvarje dag. Hr Sparre upprepade, hvad han sagt många gånger förut och hvari han otvifvelaktigt har rätt, att brist på afsättning och kapitalbrist äro de hinder för vår industris utveckling, dem vi ha att i första hand . bekämpa. Skicklighet ha vi redan nog för att kunna våga en täflan och skola snart vinna den i så hög grad, att vi kunna tillkämpa oss segern i konkurrensen med andra folk. Vi måste nemligen bli ett industriidkande folk, endast deri ligger vår räddning. Men för att kunna bli det i största möjliga grad, måste en revolution först försiggå i uppfostringsväsendet och skolundervisningen. Vi: måste gifva dessa en afgjordt praktisk riktning; hvarje barn, som tillväxer, måste uppfostras så, att det en gång,. om det gäller, kan försörja sig