Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 2

han skulle: gjort det, också om han sett dem i; den dag som är. Och lärda voro dessa med. Besked och hade synbarligen mycken smak för att låta mig veta det: -Dagen-förHöt tråkigt nog, och framåt qvällen somnade jag, medat mina reskamrater talade fysik. Jag vaknade vid att tåget stannade vid en station, och jag såg en frodig gumma trycka en af mina bleka reskamrater i sin famn och utropa: Välkommen, du kära lif!X Då märkte jag att jag var i Skåne... . Skåne är ett: förträffligt land, men: jag tror att det just icke lämpar sig för rtesebesktifningar. Åker man dertill nied spälltågsfart och nattetid, så blifver det ännu mindre satt säga derom. Jag har icke ens något att yttra om Malmö, der jag läg öfvet: natten och der jag fann ett medelmåttigt hotell, men ett utmärkt och uppfriskande bad. På morgonen återfann jag endåst ett pår af mind unga feskamräter från gårdagen ombord på ängbåten, som skulle föra dem till Köpenhamn och mig via denna ståd (fasters Ludvig Säger ju alltid via sedan han kom på kontoret?) till Liäbeck. Jag hann nätt och jemt att med en droska görd turen från Toldböden öfver några af de förnämsta gatorna förbi slottet och Thörväldsens museum (dit mina lärda vänner, om hyilka jag nm för sista gäbgen tilar, tycktes vara direkt adrtesserade, ty jäg fann dem redän stående utanför porten ifrigt ringande) samt tillbäka till ängbåten, innan den ånyo lade ut och fortsatte sin färd. Passagerårhe voro icke många: fyra herrar som talade om en ministerförändring i Danmark, två gnuggaände händerna af fröjd öfver att gamle Dånmark gick et ny och lysande framtid till mötes, och två med mälnå blickar försäkrande, att det nu först bär ret till Helv.4; en ung dansk fru med ett litet sött och vackert barn och, slätligen, hvad som gjorde mig! ondt i hjertåt ått se, en skara svenskt tjenstefolk, män och qvindor, sont låtit städsla sig att töga tjenst i Mecklenburg. Då stackars menniskorna tycktes EKafva hBågon aning öm att de löften om guld och gröna skögar, som blifvit dem gifna, skulle komina att illa föaliserås. Af deras entreprenör eller förare behåndlådes de mu, sedan de väl kommit ombord på ångbåten och således Yoro i hans våld, ock synbarligen med hårdhet, och hela transporten tog sig för mina ögon ut icke olikt en transport åf slafvar: Vädret var till att börja med vackert nog, men der danska frän, med Hvilken jag snart formerade bekantskap, dröjde icke att anförtro mig sina bekymmer för n förestående sjösjuka, så mycket mera som kaptenen af nägra molatappar nere vid Hörisontei tog sig anledhbing förespå en körare till natten. Jäg lemnade henne; medan jag begaf mig till sa-löngen för att dricka mitt the: och äterfann henne, nät jåg kom tillbaka på Gäck i full färd med att på danskarnes förständiga och hushållsaktiga sätt spisa sin qvi ällsv ard af den medhafda niatsäcken. — Hur finner ni er? frågade jag henie. — Nydeligt; svarade hon mig, mumsande på ett ansenligt stycke korf. . Men det blef så lägom nydeligt: för hehne, den armu-inenniskah; frampå hatten. Fläskkorf och sjögång ärotill sin natur nrotsatser och kuhbna uldrig förlikas; iden eviga striden dem emellan är det alltid fläskkorfven som får gifva med sig: Om jag säger att jag i det gamla minnesrika Läbeck mera än vid: allt annat fästade mig: vid bärarneg utseende. och drägt, så skulle detta: låta alltför prosaiskt, derest jag icke förbättrade mitt omdöme med-att tillägga att de föreföllo mig såsom gengångare från. Hansans dagar. En dylik hederlig gengångare tog mitt pick och pack:och trafvade åstad den långa vägen till bangården, der jag vederbörligen instufvades till Paris. Det är fasligt, faster, hvad -man talar dålig tyska i Tyskland och franska i Frankrike. Hade jag inte så goda betyg från min skoltid öfver mina :kunskaper i dessa språk, så skulle jag varaxböjd att tro att det vore