Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 2

skriftligt på den saken, och :således vet jag hvad: jag har att rätta mig efter. — Alltnog jag redde mig slätt. Tyskarnes hväsljud haglade som piskslängar omkring mina öron, och-fransmännens nasaler läto föga menskligare. Och hvad det gick fort — det var annat än det säfliga: bonjour, mabonne, comment vous portez-vous? — i pensionen. I synnerhet var jag silla mtexsi Köln. Det var en helgdag, och dussintals ordinarieoch extra-tåg gingo och kommo om hvarandra. Om hvarandra rörde sig. också under de begge timmarne jag väntade på expressen till Paris, några tusen menniskor, knuffande, springande, skrikaide, larmande. Det var som en trasslig -härfva,-hvilken -jag ieke-begrep-hur-den sculle.kunnaredas: Jag blef.ängslig och-sorgsen. till mods, der jagbefann mig ensam och, som jag tyckte, öfvergifven i denna folzxmassa och detta virrvarrs..;. Slutligen antog det, hela en allt, mera. fantastisk. form, och. jag--trodde mig slutligen vara utsatt för en .besynnerlig dröm, från hvilken jag hvarje ögonblick väntade mig spritla:upp i min,egen lilla: sängkammare. —då..ändtligen konttuktörens -stentorsstämma ljöd straxt:-bredvid mig:. Express; Paris l.— och jag kom un derfund med. att jag -befann mig i verklighetens, icke i drömmens land. ot Det är många; som. klaga att-manii våra dagar icke upplefyver några äfventyr på resor (såvida nemligen man icke reser till Marathon). Jag gläder mig, åt, att ag åtminstone icke kom i erfarenhet af motsatsen. Också gör jag ett stort hopp .i.min berättelse, ett hopp ända fram till nordbanans gare i Paris. Der . väntade mig en rätt iedsam öfverraskning. . Jag hade hela tiden gladt mig åt alt mottagas af ett par kära och vänliga ansigten — men pytt! Att ett telegram, får felaktig adress gör vanligen afsändaren mindre, men kan vara högeligen odehagligt för den det rör; så var det till exempel för mig denna gång. Det beredde mig ledsnaden att, under det jag åkte den ändlösa Rue Lafay ette framåt, försjunken i allehanda oroliga funderingar öfver de möjliga och omöjliga anledningar hvarför ingen kommit mig till mötes. Allt blef dock förklaradt till min belåtenhet; i Det första jag fick höra talas om.i Paris var att Kristina Nilsson skulle ha förlorat sin röst. Tidningarne för dagen innehöllo långa berättelser härom, och det var icke omöjligt att mellan raderna under uttrycken af ett låtsadt varmt deltågande skönja i vissa blad en helt annan känsla, Det är med Kristina Nilsson som med alla andra artister att hon har Bina afundsmän och fiender, hvilka icke försumma något tillfälle att nagga henne både som konstnär och ehskild person. Det är här icke platsen att ingå i någon undersökning om man har rätt eller inte. Man lägger henne till last att hon skall vara utomordentligt fom sigt (Smäålandslynnet!) och det eburu hon, åtminstone under den sista vintren ställt sin tålang till välgörenhetens disposition vida rher än t. ex. Adelina Patti någonsin gjort. Nu är :hon i London och :bereder sig på sin stora Amerika-färd, och det var från ngland som telegråmmet kom om hennes förkylning och den Befarade följden deraf. Till all lycka var det icke blott öfverdrifvet utan alldeles falskt, och fröken Nilssön skall, hoppas jag, ännu linge behålla sin granna röst. Farväl för denna gång! Faster skall snart åter få höra af sin Hårna. Pärig dön 15 jani RR Åosninte AR R—— ———— AL —