Dagens Nyheter – 25 juni 1870, sida 1

bete öch fastnade på den försåtliga kroken. Tidigt morgoneti efter dön rysliga Händelse, vi ofvanför berättat, kom en gåmmal fiskare för att lägga ut sit ref vid detta grund, då han på den nära stranden såg en ung flicka, blek söm döden, med upplöst hår och blodiga kläder springa af och an, vridande sina händer under vilda rop. : — Jag, jag är häåns mörderska! Hvarför hindråde jag henne ej! Den gåmle fiskaren skyndade stt ro till närmaste fastlandet, der kronofogden hade sitt böställe, och anmälde sina misstankar mot den unga qvifnan. Och snart derefter sågs eti båt, bemannad med tre karlar, styra mot de små hölmarna. Då Elsa såg dem nära skyndade hon att gömma sig bakohi den stora stenen. Men karlarna sökte, sedän de funnit den mördades lik, likt ifriga jagthundar i ålla snår och buskar. Med vingsnabba steg flydde den unga, darrande flicka undan sina förföljare, i hvilkas händer hon såg de rysligå handböjorna, färdiga att belasta Hennes egna; spida lemmar. Slutligen uppnådde hon vadstället, hon rusade ut i vågornå, men antingen hon nu tog miste om den smala sandrefveln eller hon till hvad pris som helst ville undkomma, nog af: hon försvann i djupet, öch syntes sedan aldrig mer: Karlaärne fågo höja sig med blott den döde, då den lefvande undkommit dem.