Dagens Nyheter – 23 juni 1870, sida 1

Ur en -stockholmsbos anteckningar. Af Thildå N, 1. Älskar du mig, Hammarberg? För några oeh tjugu år sedan fanns vid ett af tidningstryckerierna vid Lilla Nygatan för biträde i de yttre göromålen anställd en gammal gubbe, vid nåmn Hammarberg; han var ärlig som guld, denne gamle, han var trofast och pålitlig. Men ful var han att påse, hans rock var sliten och urblekt, hans rygg krökt af ålder och tungt arbete, ansigtet var skrynkligt och väderbitet, det grå håret hängde töfvigt och hoptrassladt omkring de fårade kindertå; men i de små ljusblå ögonen satt barndömsengelt ännu qvar och log. Hans lynne vår för det mesta muntert, och ham stöd på en ganska vänskaplig fot med boktryckerigossarne, för hvilka han under arbetet sjöng lustiga visor, under hvilka han äfven sjelf instämde i deras glada, barnsliga skratt. Dock fanns det dagar, då gamle Hammarberg ej var så glad som vanligt; då plägade han sitta tyst på en tidningspacke med händerna knäppta om sina båda ben, vaggande fram och tillbaka. Såg man noga på gubben, upptäckte man att stora tårar långsamt trillade fram undan de skrynkliga ögonlocken, och tunga suckar arbetade sig då och då fram ur hans