Dagens Nyheter – 21 juni 1870, sida 2

tår ur sitt trötta öga; hon berättade huru glädjefattigt Hennes lif hittills varit, Huru tomma hennes bjertas Kamrar. Allt berättade Hon med en så rörånde enkelhet, men döck så varmt, så själfullt, ätt den kraftfulle mäånnens ögon fylldes af vemodets och ömhetens klaraste tårar. Ett kenthorns klara toner ljödo till dem öfver sjön, och orden tystnade, de älskande behöfde dem ej, de suto drömmande, försjunkna i Hjertats tysta, fyckliga svärmeri, TV.