Dagens Nyheter – 21 juni 1870, sida 2

herre, hvilken i brådskan skuffade till bonom under det ban mumlade: of första ordnipgen, stora namn, kända förmågort. Det var en förläggare, och Gunnar kände konom väl. Egentligen var det en slägtbjudning hos Kleins, ehuru en och annan oskyld tillfälligtvis hade kommit med. Bland dem var äfven Gunnar, hvilken gerna umgicks öfverallt, om ock blott för att studera menskligheten i alla dess skiftningar. Herrskapet Kleins hade väl icke läst hans arbeten, men hört klangen af hans firade hamn, och de voro folk som förstodo sig på sådant. Så var äfven på bjudningen en f, d. finansminister med Klingande namn, hyjlken de unge Kleinarne kallade för farbror och de gamle för kusin och med hvilken de enyigades ätt räkpa slägtskap, oaktadt den höge slägtingens visade ringaktniög. Samlingen var både talrik och lysande, Der fanns äfven ett vittert fruntimmer, hvilket genom sipa qvickheter illistigt, tänkte fånga en obemärkt doktor. Men den lille doktorn vär rädd för den vittra damen, Han sade sedan att hon med sin hvassa blick och sitt skarpa omdöme föreföll honom såsom en, dissckerknif, samt att han för sin del tyckte, att en hustru icke bör vara alltför. klok, Med sitt batteri af bitande ordlekar vände hon sig dereficer till en kapitalist, en gourmand af första ordningen, som äfven var med bland gästerna och. hvilken fru Klein i tysthet Wik I ERE. RS ir el vi nl JA lv