Dagens Nyheter – 20 juni 1870, sida 2

för ofta skakade han sitt hufvud och njöt. af glömskans vallmo; men farbrodern blef icke nöjd, ty skodonen ville ej tagw någon fugon: Slutligen förklarades gossen oduglig för yrket: han hade icko fått någon talang derför, intet skomakargeni; och med detta utslag återsändes han till hemmet, Der utvecklade sig likväl hos honom ettså ovanligt förstånd, att han bemärktes af alla: Gamle Maron, som hörde honom så högljudt berömmas, beslöt att förskaffa äfven sig mnågon uppmärksamhet genom att antaga sig sin fattiga gudson. Gunnar, som förstod att lyssna på och uppfatta växternas och djurens språk samt att i lätta och roliga sagor berätta hvad han förnummit, blef upptagen vid herrgården såsom lekoch läskamrat åt den unge baronen: Der lemna vi nu honom, med ifver och flit fullföljande sina studier, ösande med en törst utan like ur vetandets brunnar. Hans jublande själ utbredde snart sina vingar till flygt mot ljuset. II. Genom Berzolii park vandrade en afton en gammal veteran, med tapporhetsmedaljen på den loggslitna rocken samt med försakelsens och bristens djupa fåror i det åldriga ansigtet. På dragen kring hans-mun kunde man; sö att han tönt en bitter kalk i lifvet. Och obemärkt