Dagens Nyheter – 17 juni 1870, sida 2

a Hon slog genast upp ögonen och. betraktade med den mest förebräende -blick den på knä framför henne-liggande älskaren. — Ahy det är nit suckade hon. — Ja, det är jag, svarade. Axeloch kysste Kennes hand. Hon skulle välhafva någon valuta för dåningen. — Gå, gå! hviskade hor. ifrigt, men lemnade likväl.sin hand qvar i hans. 7 —tMen hvarför det då? frågade Axel oskyldigt. — Ni är en bedragare, en n nedrig bedragare, min sherre! utbrast hon under: tårar. — Hur så? Axel tog på sig en min, som om-han ej begripit det-minsta., : Jag hörde allt, hvad ni sade er kusin, snyftade den sköna. — Ack; min-Gud! Det var, bara enfint, för satt undvika misstankar! hviskade, Axel, och sökte göra sin röst-så öfvertygande som möjligt. —r Är det sanut? — Lika sannt, som att jag nu ligger vid edraåafötter: Under dettw lilla-samtal hade. ett. fruntim-mer;stående i dörröppningen lyssnat på värt spar -ochaflägsnade: sig nu skyndsamt, utan att någondera af dem gaf ukt derpå. Straxt derefter inkom hela fruntimmerssyärmen åter 1 aummet försedd . med alla möjliga sorters flaskor och glas. Äfven en manlig personin.trängdessig i detsamma. och-gick rakt fram till vår -vän och den unga frun; som åtor