En stor potentat och hans premierminister. Sednast utkomna nummer ef den förtjenstfulla engelska tidskriften Phe Cornahill Magezine innehåller, bland annat smått och godt; en uppsats, kallad Ja eller nej? en fölkömröstning i storhertigdömet Gerolstein, hvars syfthing ej är svår att gissa. Det-helä är en ypperlig satir, och för att gifvå våra läsare ett begrepp om uppsatsens tendens, meddela vi härnedan i-öfversättning ett utdrag ur densamma,hvilket bär ofvanståenderubrik. Det lyder: Då Tost und Wasser en morgon begaf sig till palatset för att hålla statsråd, fann han kodolphus III och storhertiginnan sittande tillsammans i-storhertigens arbetsrum. Det lifliga uttrycket i deras ansigten och de hastiga blickar, de vexlade vid premiermini.sterns inträde, tillkännagåfvö tydligt att något vigtigt ämne hade utgjort föremålet för deras samtal, och :Tost und Wassers erfarna blick (ty-hans blick hade under. hans tjenstetid: blifvit erfaren) upptäckte genast på en stol en hatt, som tydligen hade blifvit qvarglömd och som hade en misstänkt likhet med -f. d. -premierministern Bubblewitz hatt. Denna syn uppfyllde : honom med -besyrnerliga aningar, hvilka icke just skingrades, då hertigen i den artiga men -mystiska ton, som är honom egen, sado till honom: —Det är förslaget till den nya parlamentariska konstitutionen; som ni har i er ficka, hr grefve? — Ja, ere höghet — svarade ministern och drog upp en pappersrulle ur skörten på sin broderade rock. — Ah, det är bra. Jag hyser det största förtroende till er, och jag är beredd att genast underskrifva handlingen. — Ers höghet bevisar mig alltför mycken ära — återtog Tost und Wasser med en suck af lättnad. — Ja, beredd att genast underskrifva den — fortfor storhertigen. — Men — här hostade hans -durchlaucht hertigen lätt och hennes -durchlaucht --hertiginnan började ifrigt fläkta med sin -solfjäder — :men jag skall bara lägga till en liten paragraf ur egen fatabur. Och Rodolphus III uppvek ett litet papper, som han Köll.i handen, — Det är icke mycket — tillade han med ett mildt småleende åt sin minister — icke mycket. Ändamålet dermed är blott det, att det alltid bör stå i min makt att undertrycka er ; konstitution, då jag ledsnar vid den. Premierministern -Tost und Wasser -bleknade. — Men — men — min hertig — stammade han — det blir ju ieke -alls parlåmentariskt. öra et ret LR NOR MOR