Dagens Nyheter – 17 juni 1870, sida 1

— Kb — — BSäg icke det! du är kär i henne, det är säkert! ifrade Anna. — Jag kär! Hur kan du tro något sådant? — Men det är ju alltför tydligt! Du kan ju icke ens förställa dig. — Ack, min Gud! Fru Z. är en liten kokett, och jag har velat roa mig litet med henne; se der allt! I det han uttalade denna osanning, vände sig vår kandidat åt sidan, och hvem. fick han se stå bakom sig, om icke just fru.Z. Det var tydligt, att hon hade hört allt. Ett ögonblick derefter spred sig ryktet i salen, att fru Z. hade dånat. Axel följde med strömmen och inträdde i ett litet kabinett, detsamma, der han nyss så vältaligt tolkat sina känslor. På soffan låg hans älskarinna, omgifven af ett halft dussin skrikande damer. Man omringade genast vår kandidat och förde honom fram till patienten. — Nå, hur är det? frågades till höger och venster. Vid första ögonkastet hade Axel märkt att dåningen endast var förställning. Emellertid tog han en högst vigtig min och yttrade långsamt, under det han höll den -gjukas hand i sin: — Det går snart öfver. — Var god och skaffa ett glas vatten och litet eau de Colögne. Alla rusade ut, för att anskaffa det be. gärde; fru Z. och han blefvo ensarimaå.