Dagens Nyheter – 15 juni 1870, sida 2

Å Beust vill ånyo upphetsa genom att tillerkänna Österrikes andel af det styckade Polen, Galizien, en mera ;sjelfständig tillvaro än hittills. — Det gäller — ja, Gud vet hvad inte allt förorsakat detta möte och detta. möte skallförorsaka! Telegrafen har redan på sitt korta och ofullständiga sätt löst frågan: det gällde en förlofning mellan kejsarens näst äldste son, Wladimiry och:prinsessans Mariej dotter till konung Wilhelms brorson. En kort förklaring, som likväl innebär ett stort uppslag. Och det är detta den politiserande verlden nu fått att tala om. Det är detta möte och detta-parti, som för närvarande sysselsätta den europeiska diskussionen och hvarur man drager alla möjliga slutsatser. Ett är: man: emellertid 2ense--:om, -det nemligen, att-detta parti; som; naturligtvis -utgör: en demonstration mot Österrikes -föreningsplaner i Sydtyskland och dess anslag mdt Polen, är-den store:Bismarcks verk; och. att :han börjat göra kusin-politik för att ialla händelser kunna sitta .medtramf -på -hand. Många fakta och sannolikheter tala:utan tvifvel för det antagandet, att Preussen skulle ha mycket att vinna på ett intimare förhållande till Ryssland-änm hittills, och -attsålunda bakom mötet i Ems,-der för öfrigt flera tyska furstar äfven voro-närvarande, låg något mera gömdt. än hvad . som . syntes. Äfven under de inträdda lyckligare förhållanden, som vi bevittnat, -att folken allt mer och mer närma:sig hvarandra, utt skramkorna mellan nationerna, som. hittills-underhållit obekantskap,: afyoghet och fiendskap; bortfallasamt att man öfverallt endast-har den önskan att lefva i fred och ro medhvarandra och få. arbeta hvar och en i sin: väg på sin utveckling och förkofran —: äfven under : sådana --omständigheter, får man icke frånkänna ett-furstligt giftermål all politisk vigt. En närmare förening mellan Preussens och Rysslands regentfamiljer kan till och med få en ganska stor betydelse. Kusin-politiken har -inga-. lunda utspelt sin roll, ett fåtal familjers slägtskapsförhållånde fkan ännu — längre äro vi ej komna -— sätta nationers välfärd på ett tärningskast och, om det kniper, i allt låta udda vara jemnt. Det kännes verkligen frestande att gå deina fråga, som är en af de intressantaste, närmare inpå lifvet och återkalla i minnet några känske glömda storverk, som kusinpolitiken uträttat; men vi nöja oss denna gång med att genom förestående rader ha lemnat våra läsare en öfverblick af situationen och ställt dem au niveau med den politiserande verlden, förvissade derom att rikskansleren Bismarck, så vida det är faktiskt att han, som man säger, slagit sig på kusin-politik, ej skall församma gifva 0ss anledningar att till ämnet återkomma. I Paris har man nyligen åter förespått en mivisterkris. Herr Emile Olliviers ställning börjar se verkligen betänklig ut; han fortfar att balancera lutande än åt höger än åt venster, men man förutser: tydligen att han ej särdeI les länge kan: hålla-sig uppe. Det måste-ha gått långt nogsnär en-tidning : sådan som Li berte kan skrifva: Man. påstår att ministören användt piugsthelgdagarne till. attöfverensI komma om ett bestämdt uppträdande gentemot kammaren -för att undgå de snaror, som ut1 läggas för henne af. såväl. det reaktionära partiet som af yttersta -venstern. Vi önska litligt att ministeren må låta sig ledas. af den redan vunna erfarenheten; men hvartill gagna i alla fall de klokaste planer, när kabinettets chef -vid desammas utförande tappar hufvudet, misstager-sig om sina motståndares afsigter och slutligen vinner en af dessa olyckliga. strider, om hvilka kung Pyrrhus yttrade: En sådan seger till, och jag är förlorad !. När man läser detta, får man icke glömma att Libert6 ständigt sökt gifva Olivier sitt stöd, hvarjemte bör anmärkas att genom tidningens nyligen skedda försäljning (för 1,200,000 frank) hågon ändring i dess politiska färg (den mångskiftande -Girardinska) icke inträffat. Times bedömer situationen sålunda: Det gifves, egentligen taladt, icke något ministerielt parti i kammaren; det finnes ett imperialistiskt och ultra-imperialistiskt parti, i hvars ögon Emile Öllivier endast är en tolea FL oo 2 Lu LA adt AR da KAN.