mina täftör, sade Gros, Ser ni, den Kär är la Porte de Jaffa — den andra le Champ de bataille TEylan, — Gros såg på sitt ur. — Jag måste lemna er; men om det roar er att stanna så blif qvar, det är på sådant sätt man lär något. — En timme derefter återkom Gros; han fann honom ännu stående framför taflorna. Gros slog honom på axeln. Bra unge man, sade han. Kom hit när ni vill för att lära teckna korrekt. Delacroix träffade några år derefter Gros på en exposition; han helsade på den gamle artisten. Det är ej tillräckligt, min unge vän, att ni helsar på folk; kom änfu till dem, ni: har ännu behof af att lära teckna väl. — Vissa namn hafva som vissa noter, en klang, ett genljud, som upprepas från generation till generation såsom ett eko från mensklighetens historia. : Frankrike är ej otacksamit, det glöminer ej siva stora män; den 15 maj var staden Vienne smyckad med fanor, der firades en fest, en staty af Ponsard aftäcktes, som i vackra verser. besjungit patriotismen, äran, dygden och alla de vackra känslor som alltid finna vägen till det menskliga hjertat. , En sstor poet, Emile Augier, representerade la socigte des gens des lettres och höll ett vackert tal öfver Ponsard. Lika mycket söm poeten var beundrad för sitt snille, lika mycket tilskad var han — det var för invånarne i Vienne en lycka när han hvarje sommar kom och några månader bebodde sitt eremitage. Det var förbehållet Ponsard att helt ung blifva . ryktbar; en ung författare; Charles Reybaud, promenerade en dag vid stränderna af Rhöne-floden; han träffade en helt ung man, som deklamerade några verser, han nalkades honom och bekantskapen var snart gjord. Ponsard läste upp för sin nye vän Lucrece, som han skrifvit; denne kunde ej tillräckligt prisa hans årbete. Gif mig manuskriptöt, sade han; jag skall taga det med mig till Paris. Under ett års tidpresenterade Reybaud Eucrece för alla teaterdirektörer utan frumgång. Pill slut blef den antagen på Odeon. Direktören var öfvertygad om att tragedidn var ar Reybaud, som . under ett diktadt namn ville veta sanningen om sitt atbete. Dagen före den första represåntationen sade hair tillhonöm : Nå väl! Ni vill-ej lägga bort ert inkögnito? Ponsard anlände till Paris dagen före den då Häns tragedi skulle gifvas, — Salongen, vär full satt — efter första aktens slut utropade alla: Tragedien som varit afsomnad är återuppväckt. När den verklige författaren visade sig för publiken ville knappast någon tro ätt det var detta barn från provinsen, som Hyligen slutat sina: studier; allt sedan blef Ponsards namn ryktbart. Se här hur Pönsard arbetade, eller på hvad sätt hans vänner: läto honom arbeta: han tyckte mycket om: att gå på teatern, promenera, flanera, . arrangera små middagar med nägra vänher, små soirber, der man pratade; man sade. till hönom som till eh skoölgosse: i morgon, om ni slutar en akt, skola Vi arrangera något rätt angenämt ; — detta medel förfelade sällan sin verkan, ; I debna vecka har äfven staden Ayen, belägen emellan Bordeaux och Toulouse; invigt en staty öfver sin populäre skald Jasmin, författaren till Mireille — den euda skald som Frankrike kan sätta vid sidan af Dante och Taåsso. Jasiilin var perukmakare; oaktadt det störa rykte han vänn som förfultare, visade han aldrig hågot förakt för sitt yrke. Poeten Har benämnt sina första sävger: Les papillottes: Hans -godhet och hats välgörenhet voro lika outtömliga som hans snille; han gjorde som de fordne trubadurerna, från hvilkas Jandhan härstammade: han vandrade från stad tillkstad,. hans talent tillhörde de olycklige. Hade en eldsvåda förstört en by, ett skeppsbrott; egt rum, straxt såg man poeten anlända och urrungera une soir6e litteraire, der han reci-: terade sina poemer; — ally önskåde Köra Hönonom, le trubadur du midi,som folket kullade honom. På så sätt insåmlade hån stora summor, men behöll aldrig ett öre för sig! sjelf — han uppbyggde de nedbrunna kojorna, och återgaf välståndet åt de olycklige.. Också var det ej underligt att när han begrafdes, folket följde haus lik under fårar och böner: den dag söm le troubadour du midi begrafdes var hängs största triumf. Fraukrikehar haft en stör strid att utkämpa: under nämn af les blances et leg bleus under den stora revolutionen 1793. Denna: strid mellan tvenne. färger synes vu vara på väg att ut-: bryta ånyo, fäst ej så blodig som den förra: et är fråga om i sommar, att modet skall