Dagens Nyheter – 11 juni 1870, sida 2

Bref från Paris till Dagens Nyheter. Den 30 maj 1870. Politiken har sagt sitt sista ord med le Plebiscite; hvar och en har nu sin politiska id bien arret; de stora vägarne äro passerade, le påtit couront de la politique har återtagit sin jemna, lugna gång. — Paris har nu iklädt sig sin sommarskrud; det är den vackraste årstiden; alla orkestrar ha börjat sina konserter i Champs Elysåes. Då den vackra årstiden inträffar. har parisaren endast en tanke: att promenera bland blommor och grönska; han har alltid älskat blommor. Man har sedan Cloris tid flera bref; i ett af dem skrifver hon följande: Staden Paris reser sig som en drottning bland alla andra städer genom skönheten bos sina trädgårdar. — Charlemagne hade passion för blommor; öfverallt. lät hån anlägga trädgårdar der han försökte anskaffa de skönagte blommor — men det var först under Frans den TI:stes regering som man började sysselsätta sig med att plantera sällsynta växter. — rr . Tafvel-expositionen öppnar en gång om året sina portar. Juryn har varit ännu mindre sträng i år än de förra åren; den har sagt som Carl. den femte i Hernäni; huru börja min regeriog? Le fantöme du Salon des refuses hår svarat: genom stor mildhet. Det är porträtterna, som i år tilldraga sig publikens uppmärksamhet. . Mad. Henriette Browne har återgifvit på ett frappant sätt dragen af pater Hyacinthe, som nu återtagit sitt rätta namn: Charles Loyson, och från prest blifvit journalist. — Monseigneur Bauer och for Emile de Girardin af mad. de Chatillon, beundras äfven för -deras frappanta likhet. För mycken eftergitveuhet förderfvar konsten, sade en kritiker; dessa gallerier äro stora nog att skilja ogräset från hvetet; helsa, hvarest ni ser den, den gryende talangen; men haf ej medlidande med medelmåttan, som är konstens ogriäs. — Detta påminner om på hvilket sätt baron Goos behandlade Delacroix, när han 1822 för första gången exponerade en tafla: La barque du Dante, som för närvarande befinner sig i Luxembourg. Den unge artisten var då tjugutre år gammal; det var baron Gros som rekommenderat dea unge mannen; hans tafla blef placerad i le Salon carr6. Delacroix gick till sin beskyddare för avt tacka honom. Sätt er ner, unge man, sade Gros; vet ni att vid tjurutre års ålder har ni målat en tafla, som är ett mästerstycke hvad färgerna angår. — Delacroix bugade sig. — Ja ett mästerverk i färgläggning; men vet uvi hur ni tecknar? Nej, ni vet det ej; då skall jag säga er sanningen: Di tecknar som en stackare. Delacroix satt orörlig qvar på sin stol. Gros fortfor att tala: ja, jag säger er rena sanningen, men detta betyder föga, ty ni är en artist. Men kom bit till oss; studera flitigt och ni skall snart komma underfund med det sjelf, — Delacroix bugåde sig; hän ville gerna gå, men han hade ej kraft att resa sig — han vände bort hufvudet, då håns blick. föll på några tåflor, som snart fängslade hans uppmärksamhet. — Ahl Ni betraktar