— De äro här. — Godt! . . . Denna öppenhjertighet:skall räknas er tillgodo. Jag visste nog, att de trehändrafemtiotusen frank äro här-och visste också, att de ligga i -chiffonieren :derborta. Raoul insåg, att-hans sak -var förlorad; han sprang bort till :chiffonieren, drog ut en låda och tog fram era :bundtar -sedlar oeh-en oerhörd mängd -assistanssedlar. — Det är bra, sade -herr Verdunt, som började jemföra papperen med en förteckuing, som han. hade i handen. Raoul -hade synbarligen räknat .på denna omständighet. -Han återhöll sin -andedrägt, smög sig på tåspetsarna till dörren, öppnade den, sprang ut, stängde dörren efter-sig och vföd om nyckeln, som satt utvändigt, så.att herr Verdunt, bankiren och hans hustru voro instängda. — Han fyr! utropade herr Fauvel. — Naturligtvis, svarade herr Verdunt ntan att en gång vända på hufvudet; jag antog, att han. hade så mycket förstånd. —-Men . ... — Hvad? Ville :.ni ha denna ssak känd? Har ni då lust till att se alla tidningar..omtala, på hvad-sätt er fru blifvit :bedragen? Nej, låt den skurken springa. Se här äro alla: pengarna och här .iro assistanssedlarna på er hustrus soch .nidees .smycken. Låtom oss vara nöjda dermed. Han har bortåt femtiotusen-frank .qvar och det är spå mycket