Dagens Nyheter – 10 juni 1870, sida 2

oo VVE — Kanske det var han, tänkte herr Verdunt, kanske förskräckelsen har rubbat denna bjerna, som var så utbildad för det onda? Under det han fortsatte sin monolog, håde det lyckats honom att genom arbågsstötar bana sig väg genom folkmassan och intränga i huset. ; ij NN a Vid foten af stora trappan träffade han herr Fanferlot, som i sällskap med tre herrar med något besynnerligt utseende afvaktade Hans ankomst. — Hvad är på färde? ropade: herr Verdunt. Med beundransvärd precision aftogo de fyra karlarna sina hattar, i det de utropade: — Herrn! — Nå, men för tusan låt då höra hvad I veten! sade den. tjocke mannen. — Saken är att jag icke har tur med mig, svarade Fanferlot i ömklig ton, Lyckas det mig någon gång att komma öfver en ordentlig affär, så . — Det är således Clameran, söm ... — Ja, det är han. Då den slyngeln i dag på morgonen fick sigte på mig, tog han till fötter som en hare. Jag trodde att ban skulle fortsätta på samma sätt ända till Ivey, men i dess ställe vek han af från boulevarden och skyndade hit, förmodligen derför att han har sina pengar här. Han gick in i hotellet, men hvad fick ban väl se! Jo ... . mina tre kamrater. Detta var som ett åskslag! för honom och han förlorade både vett och besinmng.