Dagens Nyheter – 8 juni 1870, sida 1

i en stor mängd tyskars händer; för öfrigt består befolkningen af finnar och ryssar. De embetsoch tjenstemän i staden; med hvilka allmänheten har tätare beröring, måste vara någorlunda hemmastadda i fyra språk: finska, ryska, svenska och tyska. Fn jernväg förenar Wiborg med Petersburg. Den är byggd af en finne, Stjernvall, till en del med tillhjelp af svenska ingeniörer, och den billigaste af alla under ryska spiran lydande jernvägar. Kostnaden uppår till 23,000 rubel pr verst, hvilket efter dåvarande kursen motsvarade något mer än 600,000 rdr pf svensk mil. Terrängen är särdeles förmånlig. Tre längre broar ha varit de dyrbaraste arbetena och en träskig mark har mångenstädes gjort starkare bankar än vanligt nödiga. Längden är ungefär 12 svenska mil, För några år sedan, medan en rysk rubel ännu i Finland var lika med 4 mark, hyrde eller byggde en mängd förmögna ryssar sommarnöjen vid Wiborg; men numera, sedan hyrorna der stigit i följd af rummens begärlighet och rubeln fallit ned till 3 mark och några penni, har utflyttningen åt denna sida högst väsentligt aftagit. Hvarken genom det ena eller det andra syntes den personliga vänskapen mellan ryssarne och Finlands befolkning hafva tilltagit. Rysbarnes utseende, språk oeh väsende förekomma ännu städse lika främmande som förr för åtminstone de svensk-talande finnarne. Dermed vill ieke vara sagdt, att desse tänka på eller önska någon återförening med Sverige. Det är ett stort misståg att tro något sådant om finnarne. En stark agitation -pågår dessutom i Finland mot: svenskheten, Dess ändamål är visserligen icke att utrota denna, men agitationen anser fennomanerna vara ett af de nödvändiga vilkoren för att ernå sitt syftemål, som är att lyfta och befästa den finska nationaliteten. Det sträfvas berömvärdt att draga finska allmogen ur det djupa mörker, hvari den förblifvit under ett okunnigt presterskap, hvilket liksom det svenska egnat största delen af sin tid åt sitt jordbruk och sin ekonomi. Fennomanerna utarbeta böcker på finska för folket och söka öfverallt göra detta språk till det herrskande samt att få lärare af finsk stam antagna i stället för lärare af svensk stam. De skrifva poemer och afhandlingar på finska språket. De bemöda sig att få upp en finsk dramatik och teater. De äro lika ifriga att uttränga svenskan från dess nuvarande plats, som Danskarne voro att göra tyskan och tyskheten ur Schlesvig. Det råder i följd häraf en lätt märkbar splittring inom den svensktalande befolkningen i Finland, ehuru de vid svenskheten fasthängande ej kunna bestrida, att arbetet för finnarnes upplysning. är både nyttigt och nödigt. Det fennomanska sällskapet Suomalainen har under sista vintern, efter någon tids domning, vaknat till nytt lif. Samtidigt med den lifliga rörelse, vi nu omtalat, har pågått en annan, riktad mot det ryska tvånget, och under Alexanders regering har denna rörelse burit goda frukter, så att Finland år 1863 fått sin första landtdag sammankallad och visshet omny landtdag hvart femte år, att dess statsverk blifvit helt och hållet skildt från det ryska, att tryckfriheton blifvit något litet utsträckt 0. 8 v. Nu yrkades ifrigt, och med skäl,