Dagens Nyheter – 7 juni 1870, sida 1

— UTE — sinnig af vrede och raseri. . För att mera fritt kunna se sin älskare, för att aldrig behöfva förlora honom ur sigte, har hon vågat att presentera honom för mig som sin nevö... Hon har haft den outsägliga fräckheten att införa honom i mitt hus och låta honom taga plats mellan mig och mina söner. Och jag, stackars godtrogne man; jag höll af denne slyngel, tryckte hans händer och lånade honom pengar ... Han föreställde sig nu, hur Raoul och hans hustru vid sina möten hade hånat hans godtrogenhet, och denna tanke dref honom till det yttersta raseri, men sjelfva öfvermåttet af hans vrede tvang honom att beherrska sig, till att förställa sig, och han sade till sig sjelf med synbar tillfredsställelse: — Nu är det min tur att bedraga dessa eländiga! Han var denna qväll sig alldeles lik och var vid supån till och med mer än vanligt skämtsam, men då herr de Clameran omkring klockan 9 kom, blef han rädd för, att hans vrede skulle få makt med honom, och han drog sig tillbaka under förebärande af affärer. Andra morgonen skördade han redan frukterna af sin klokhet. Bland de bref, som hans betjent vid. middagstiden lemnade honom, var ett, som bar Vesinets poststämpel. Han öppnade det med mycken försigtighet och läste: