Dagens Nyheter – 3 juni 1870, sida 2

Fornminnesföreningens möte. (Från Dagens Nyheters korrespondent) Wezwö den 31 maj 1870. Enligt löfte sänder jag härmed några underrättelser härifrån med anledning af svenska fornminnesföreningens möte. Förberedelser af alla slag äro redan vidtagna. I konstföreningens stora lokal å rådhuset ordnas den i sammanhacg med detta möte föranstaltade utställning af nordiska taflor af kammarherren Angerstein och artisten Mandelgren, hvilka sedan några dagar gästat vår goda stad. Efter ett besök i utställningslokalen kan jag meddela att utställningen tyckes blifva störartad. Vår egen ort lemnar bidrag, hvilka i vissa afseenden stå öfver hvad Stockholms artister lemnat. I stora salen se vi först porträtter af kung Cail XV och landshöfding Mörner, båda af Staaff. Ett äldre porträtt af en äldre landshöfding Mörner i svärdsordensdrägt, måladt af Breda, öfverglänser dock de förra och är en af utställningens perlor. Två äldre större oljetaflor från 1600-tälet, tillhörande Silfversparreska och Mörnerska familjerna, en tafla af Wahlbom, flera af Nordenbergs bästa, en utmärkt marin af Larsson, flera af. Per Hörberg; Hjalmar Mörner, Zoll, Kjellberg, Eriesson, Roselli, för att ej tala om andra, hvilka jag ej sett eller hvilka ej ännu anvländt, gifva rikhaltighet och omvexling åt expositionen. I går anlände hit hrr Sohlman, Eichhorn Bergstrand och ligron Lundgren från Stockholm, den sistnämnda nu redan biträde vid taflornas ordnände, och han sätter upp icke allenast talrika egna aqvareller, utan äfven en utmärkt och stor sådan af Per Holm. Denna sistnämnde aqvärell är ett nordiskt ländskap med sjö och björkskog, bildande en: egendomlig motsats till Egron Lundgreös -verldsbekanta taflor från Indiev, Egypten, Heliga landet m. m Blackstadii stora tafla, S:t Sigfrid döpande smålänningar, slår mycket an på alla, och hanbdtlangarne släppa sitt arbete för att se på den. Denna tafla skulle utgöra en värdig prydnad å vår domkyrkas nakna, stora -kalkväggar. Konungen har sändt hit en af sina egna taflor, hvilken aldrig förr varit utställd. Den har ännu ej blifvit uppsatt, utan står bredvid en Hiten fin -genre af Malmström. Winges tre störa kartonger ligga äfven ännu på golfvet i yttre salen, liksom de ej skulle våga sig in der S:t Sigfrid predikar. Jag lemnar konstutställningen för att tala om fornminnesföreningens mer omedelbara ändamål. Af sekreteraren lemnades mig en broschyr om föreningens uppkomst, stadgar och frågformulär. Detta sednare visar att föreningen icke ällenast uppmärksammar gamla hedniska minnesmärken, utan äfven medeltidens och den allra nyaste tidens. Den har samma riktniog som visar sig i Smålands museum, der det etnografiska är nästan öfvervägande. Om folkspråket är en hel afhandling lemnad, och allt synes antyda, det andemeningen med föreningen är att hos hela folket väcka håg för det nationela och kunskap om att såsom värdelösa betraktade saker kunna i en framtid ega stor kulturhistorisk vigt. Här har föreningens möte redan väckt största intresse, och den uppmärksamhet, hvarmed anlände främlingar mottagits icke allenast af forntorskningens speciela vänner, chargå dVaffaires Hylten Cavallius, dr Wittlock, landssekter Holmberg m. fl., utan äfven af öfriga Btadsboar, tofvar det-bästa för ELER SNE NINNA RASANDE