säkert, att hon gaf anvisning på en modeHandlerska; som nyligen hade etablerat: sig; och som skulle bli förtjust öfver att -få -leveroera -drägterna, vore det än på ett års kredit, i den förhoppning -att en sådan kund som fru Fauvel skulle blifva henne en synnerligen god rekommendation. Men härmed voro deras bekymmer icke undanröjda. Hvarken fru Fauvel eller hennes nidce kunde gå på balen utan juveler, och alla deras smycken voro utan undantag pantsätta, och Raoul hade assistanssedlarna i sin ego: Madeleine kom då på den idn att vända Big direkte till Raoul och begära att han skulle använda en del af de stulna pengarna för att dermed inlösa de smycken, som han hade. beröfvat sin moder. Hon delgaf fru Fauvel sin id6 och sade: — Bkrif till Raoul och sätt ut en mötestimme, han skall icke våga att säga nej, och jag skall sjelf . Andra dagen tog den hjeltemodiga unga flickan verkligen en droska och for, utan att bry sig om det förfärliga vädret, ut till Vesinet. Hon hade naturligtvis icke den aflägsnäste aning om att herr Verdunt och Prosper följde efter henne och åsågo scenen, stående på en Btege.. Madeleines djerfya försök gagnade föröfrigt till intet. Raoul förklarade att han hade delat med Prosper, att hans egen andel var för