— 489 — men han lofvade sig sjelf att han nu skulle taga revanche. Markisen ville emellertid icke komma. Betjenten kom tillbaka och anmälde, att han af vigtiga skäl önskade tala med bankiren på dennes kontor. — Hvad betyder denna nya fordran? utbrast bankiren. Och utan att beherrska sin vrede, gick han ned på kontoret och rätt fram till herr de Clameran, som väntade honom i det yttersta rummet. — Hvad önskar ni, herr markis? frågade han barskt; man har väl betalt er, icke sannt? Jag har ert qvitto. — Ni är sträng emot mig, herr Fauvel, svarade han, i en ton full af. studerad artighet, men jag har icke förtjent annat. Jag har också af detta skäl kommit hit. En hederlig karl förargar sig alltid öfver att ha gjort någon orätt, och i sådan belägenhet är jag, men jag vet äfven, att mitt förflutna lif tillåter mig att fritt tillstå det utan att beskyllas för svaghet. Då jag vidhöll att få tala med er här på kontoret i stället för i edert arbetsrum, så var det derför att jag önskar att göra er afbön i edra biträdeng närvaro, liksom jag förolämpade cr under det att de voro närvarande. Herr de Clamerans uppförande var oviäntadt och stod i sådan motsats till hang vanHVEM VAR DEN SKYLDIGE? 6?.