Dagens Nyheter – 27 maj 1870, sida 1

var det dock icke omöjligt, att han redan hade gått till sängs Och hördö ätt. — Låt oss gå upp igen, sade han öch gre frå Fåtävel i fred P Hör sttetäde ömellertid emot och Kölr gig fast vid ett bord för att bättrå kuntiå värja big. — Jag här redån visat n alltför stör feghet genom att uppoffra Mädeteine, återtog Hön, men jäg skall icke uppdffra. Prosper. Raoul insåg, att endast ett gripande ätgument kunde öfvervinha fru Fäuvelts motstånd. — Du förstår således icke, sade hätt med tt cyhiskt skratt, att jag och Prosper äro öfverens, och att fat väntat mir för ätt vi Sedän skola dela bytet. — Det är ömöjligt! — TfÖr du dä, ätt det erdast är skimpen, göm hviskat mig ordet i örat Och fynt Kässan med pengar? — Prosper är en ärlig män, — Def är nog Sätht; och då arjag också, mön vi behöfva Peiigär. — Du Tjuger! — Nej, kära moder, Mådelteidö Här jagat Prosper ifrån big, och Kan tröstat gig så godt än kan, men det är dyrt. Han grep nu ljuset med ena Hahden och Bköt med den andra frå Fauvel vVärligt fen kraftigt mot träppan, up tppför hyilked hök hu ck, mer förvirrad öfver, Hväd Radtt sagt Hå Prosper, än Hon Häde vatit då Horl båg Kässah öppnas.