Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 2

oo OMP a den sista olycka, som skall drabba mig, kära moder. : Ne Fru Fauvel hade aldrig: sett-honom sådun; hor reste-sig hiftigt upprätt, hon :darrade af rädsla, ställde sig midt emot honom och såg honom stadigt i ögonen. vå A — Hvad har då händt? frågade hon Raoul; min son, svara mig! s Han :sköt -henne sakta ifrån sig. — Hvad som har händt, svarade han med qväfd röst, — jo, att jag är dig, mitt ädla namn och min fader ovärdig. Hon skakade på hufvudet liksom för att protestera. — 0O, fortfor han, jag känner mig sjelf och bedömer mig fullkomligt riktigt, Ingen skall kunna förebrå mig mitt skamliga uppförande så hårdt som mitt eget sumvete. Jag har dock icke varit någon dålig menniska från födelsen, men jag tror nästan att jag är vansinnig. Det finnes stunder, då lifvet hänför mig. så, att jag icke mera vet, hvad jag företager mig. Ack, jag skulle icke vara sådan, om jag hade haft dig hos mig från min burndom. Men uppfostrad bland främmande, lemnad åt mig sjelf utan andra rådgifvare än mina instinkter, har jag utan strid öfverlemhat mig åt mina passioner. Jag, som ingenting eger, utan till och med bär ett stulet hamn, är fåfäng och ärelysten som :en -hertigs son; och ehuru jag endast har lefvat af din barmhertighet, har jag en millionärs bögär