Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 2

Bildade och tongifvande, instrade på en Curlsbal i Snobbköping af DÅRE. I. Misjoren, Ståtlig, en teaterkonung, Herr majoren klifver der; Blickar solsken, talar honung, Ej det minsta stolt han är; Ty den bäste, som den sämste, Vet att han är den förnämste. När han skrider genom. salen, I parad till drägt och skick, Tycker man att hela balen Får en mera festlig tic. Bagarn ödmjukt går ur vigen, Bakut, tafatt och förlägen, Anvor här han, fem, sex stycken — Mnobb det kan du aldrig få! — Fädren lemnat honom mycken Ära till ätt dråga på. Luktar du af den ej röken? -2— Nej, jag aldrig trott på spöken! Ordnar bär hån trenne redan Jemte tapperhetsmedalj, Den han ock förtjent, emedan Han har skådat grafvens svalg: Preussärn ville slå ihjälen, Men han slapp med skott i hälen... De en middag ätit grundligt, Och det hviskas här och der, Vinet varit något rundligt, Som det ofta hända. plär — Usel är dock den beskyllan, Att han sen blott slogs i fyllan! Ädla äro. hans printiper, — Sveriges lycka är häns lag — Dem hin Na inbegriper I de bly, rden: jag Staten glun ochstyrka länar, Bara deri at, ig tjenar I Uti löjlig sjelförgadning Han sig trör en utmärkt man. Främst dock passande (på bjudning Hos Nåpoleon, hös sultaun), Att sitt land representera Värdigt, ärofullt, med mera. Fallet är så med de store, Verldsliga och andliga, Om ej lilla jaget Vore, Kunde de ock vära bra: Samhällspligt och egenöytta Ä begrepp helt lätt förbytta. Se, vid båln nu samlas kringen Underlöjtnanternas flock; Nådig stär han midt i ringen Med ett glas i handen och Ropar gladt, med höga later: Drick, och skäl på er, kamrater! — Bravo! underlöjtnants-choren Ropar i otädlig täkt. Bravo! bravo! herr majoren Ordet har uti sin makt, : — Tack! förnöjd majoreth svarar, Tryckfrihet jag nu förklarar! Dock, ni skulle hört (hän bröstas Öfver livad som uu skall bli), Afskedstalet, som, i höstas Jag höll till mitt kompani. Alla ögon voro våta, Och jag tror ännu de gråta. — Herr majoren8 skål! nu skränag, Lefve han! hurra! hurra! Se blott huru de ilfänas Att få trycka honom. — Bra! Ropar han, och glaset krossär, Det är knyck uti er, gossar! Är då en major så präktig? Hänligt frågar du. — Öch se: Han är allvis och allsmäktig, Allsynt och allvetånde, Men — att: vara öppenhjertig — Sällan nådig och barmhHertig. yr Sr