Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 2

han frågade sig sjölf om han skulle kunna lyda, om han också ville. --— Blir du rädd? frågade Louis, som med stor ängslan hade följt denna inre strid. — Huru! .. . Du, min.eley, min vän! Det är icke--möjligt. För tusan! Med litet energi och kraft iäro. vi i hamn för -lifstiden. Du är nervös, kom och låt oss ita middag .. s: ett. glas vinyskall -sätta dig i ordning igen. De åto middag tillsammans, men all Louis munterhet förmädde icke utt utjemna ett enda veck i Raouls panna. Han satt blek och dyster och hörde på, hur Louis gjorde narr af hans motstånd, då det ju endast var fråga om att svälja ett bittert piller. Kutvad af känslan af att det för honom var absolut nödvändigt att lyda, försökte Raoul vatt berusa sig och drack två buteljer vin efter hvarandra; men vinet ville icke uppfylla sin bestummelso, och han fann endast. vämjelse på botten af glasot. Klockan slog nu åtta slug pä bordstudsaren. — Det är tid! sade Louis; Raoul blef likblek, och;hans. tänder skallrade i munnen på honom. Han ville resa sig från stolen, men benen ville icke bira honom. — Jag kan icke! sade han med ett uttryck af smärta och raseri. : En blixt af vrede. gnistrade i Louis ögon. Skulle alla hans planer störta .tillstmmuns? Han betvang emellertid sin vyrede,. väl vetande, att. det minsta utbrott kunde störta honom i olycka. Han ryckte häftigt i klock