Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 2

anföras: Då Norbeck om hösten 1845 började sin tjenstgöring härstädes, egde det gamla gymnasium ännu bestånd. I enlighet med andan inom detta funno lärjungarne i de högre klasscrha sin värdighet sårad deraf; att Norbeck tilltalade dem med du, under det att de öfriga: lärarne kallade hvar och en vid hans särskilda namn. Genom åtskilligt trots, såsom iakttagande af fullkomlig tystnad m. m., gåfvo de tillkänna sitt missnöje med den nye läraren. Snart fick denne veta anledningen härtill. Han sade dem dåz att han benämnt hvar och en af dem du, emedanhan ansåg denna förtroliga benämning såsom ctt uttryck af det förtroliga förhållande, som, åtminstohe enligt häns uppfattning, borde råda mellan lärare och lärjungar. Hat trodde, att några af dem möj ligen vore af samma åsigt som han. De öfriga ville han emellertid för framtiden ej tilltala på ett sätt, hvari de skulle se, ej välvilja och förtroeride, utan ett förringandeaf:-deras egen värdighet. Sig sjelftill efterrättelseuppmanade han derför dem, som skulle känna sig generade af att heta du, att gifva sig tillkänna, Han upptog dervid papper och penna, Naturligtvis anmälde sig ingen. Trotset upphörde. Norbeck fortfor att på sitt förtroliga sätt tilltala sina läfjangar sanit och synnerli gen, och desse insågo snart; att de i den nye läraren hade en-faderlig vän, färdig att ivisa sin--välviljäi handling, -ej: mindre än i ord: Skyddadt samvete. En vmerikansk tidning refererar ransakningen. angående ett mord och gör derefter följande tillägg: Det berättas att mördarens hustru skall höras som vittne; hon måste i sådant fall förse sig med en tjock slöja, emedan annars åkörärnes ingalunda vänliga blickar skulle Yehombörr hennes troligtvis ej taynoi tambetel —,5 s Exgenbändixs supplltne-af presidenten friherre Johan -Scheringsson Rosenhane ) till konung Carl XE: Stormächtigeste Konung Allernådigeste Herre. : Jagh borde blygas komma in för Edets Konungsl. Maiestets ögon medh någon supplik Dher iagh fast mehra orsak Hhafwer för all dhen nhådh ock gäönst migh dägeligen wederfares, in finna migh medh allra underdånigste tacekseijelse. Men såsom iagh weet att Iders Konungsl. Maiestets store ock faderlige hiärta inthet tröttas hwid att falborda ett nådigt wärk emot dhem, som Eders Maiestet hafwer tagit under sitt beskydd, och dhe allenast utaf -Eders Maiestets höga nåde sitt lijf ock uppe hälle hafwa, så hafwer iagh dristat migh igienom denne underdånige supplique att bidia, Dhet Eders Konungsl. Maiestet i anseende till dhen kostbaro reesa ock muäteriog till Wismar, behägade alernådigst låta migh för min afreesa Wwiärkl. -åthniuta.. dhen: nåden af dhe 4,000 Dal:r Siltint iagh af Eders Konungsl. Maiestet för hågre månader bekom ett nådigt bref oppå. Jagh minnes wäll att wthi samma bref stäår dhet wilkoret dher brede hwid, att iagh sielf. sådana medel angifwa skulle, som förr inthet woro till staten anslagne. Menallernådigeste Herre, om Jaghilängre för blefwe här uthi landet, så skulle dhet inthet falla migh kanske swärt, emädan åth skillige älrö 50 olycklige uthi een ock annan comission utt blifwa erkiände till någon ersättning. Men emiidan sosom cfter Eders Kouuvgsl. Måiestöts oördre iagh plichtigh älir att begirtva migh hädan, ty äh minalleranderdänigste böön Eders Konungsl. Maiestet behagade sielf uthnärmbna sädune medel; emädan iagh intet twiflarattin sådane dageligen :talla, ockatt iagh för min afreesa, till min giälds betalning, iagh till reesa ock muntering. hafwer satt migh uthi, dhem samma anuwända måå. Jagh försäkrar Eders Konungl. Maiestet, ätt sådan vådh iuthetskall wara på migh fåfänbt öfwat, ty hvad iigh här till dags inthet hafwer utbi wärket kunnat wijsa medh hwad troheet, ijfwer ock lust itgh tiänär BEders Kon. Maiestät, så hoppas iagh på dhen orten dhijt iagh schickat ähr, kunna fåå ligenheet att bekräfta ock försäkra Kders Konungsk -Maiestet, -att ingenting skall wara mig så kiärt, dhet iagh icke för Eders Maie) Joh. Bosenkatie, deibe sirdel.s drgtipe stutshån, föddes 1642 den 16 mars: Jrhöll en i högsta grad vårdad uppfostran, tl hvars full komnande han utsändes för att besöku främmande länder. Återkommen till fäderneslandej, framlade han observationer, gjorda, utrikes, rörande handelsförbällauden, hvarigenom den svenska banddln knuude förbättras, och man förordnade derför R.åt vara nesessor i kominersköllekium. 1667 ändes hon till Wigimar för att der orddå dess handel; tilet 1673 drottningens hofimärskålk samt 1675 dterje Å ledumot a red MG Sd HS POP Tra mA — — St VV VN