— Jag menar, att jag har 350;,000 frank innestående hos herr Fauvet, och att de, e jag endera dagen begär att få lyfta dem tidigt andra morgonen, skola ligga öfver natten i kassan. : — Hvilken id6! utropade Raoul förvånad. Det var verkligen en god id6, och de två kamraterna tillbragte. hela timniar med att underkasta den en noggrann pröfning, Raoul befarado att fru Fauvel skulle göra ett oöfvervinneligt motstånd. Skulle hon icke föredraga att tillstå allt, framför att deltaga i att störta en oskyldig i förderivet? Men det befarade icke Louis. — Hon har gått alltför långt, svarade han, för att hon icke också skulle medgilva detta. Hon har för oss uppoffrat sin adoptiv-detter Madeleine, och hon skulle vägra att uppoffra Prosper, som, då allt kommer omkring, dock endast är en främling för henne? . . — Det. må våra, men i Madeleines, ögon skall Prosper icke vara vanärad, och då , . . — Du är bara ett barn, min kära nevö. — Ja, om Prosper verkligen har sagt rätta ordet, så tror jag också att han är förlorad. Det återstod nu endast att vidtaga alla förberedelser och att utsätta dagen, då den afskyvärda planen skullc sättas i verket. Efter mogen öfverläggning och sedan de omsorgsfullt hade beräknat alla chancer, för och. mot, kommo. de. öfverens om att utföra brottet måndags afton den 7 februari.