stående s. k. canones, hvilka nu som bäst hålla på att beseglas af det ekumeniska mös tet, bära ett ojäfaktigt vittnesbörd. Vi meddela dem under rubriken del galenskaper, : 1. — Säger någon, att den romerska kyrkans biskopsstol icke är den helige Petri sanna och ofelbara stol, eller att den icke valts af Gud såsom hela den kristna kyrkans fastaste, oförgängligaste och mest oförstörbara klippa, — vare han förbannad! 2. — Säger någon, att det i verlden finöes någon annan ofelbar stol för vår Herre Kristi Evangelii sänning, utom och skild från den hel. Petri stol, — vare han förbannad! 3. — Säger någon, att den hel. Petri stols gudomliga läroembete icke är nödvändigt för den rätta vägen till den eviga saligheten för alla menniskor, otrogna såväl som trogna, lekmän såväl som biskopar, — väre han förbarninad! 4, — Säger någon, att icke en och hvar på lagenligt sätt vald romersk påfve är, i kraft af den gudomliga rätten, den hel. Petri efterföljare äfven i gåfvan åf läroembetets ofelbarhet, och förnekar han Hos en eller anhan sådan påfve oöfelbarketens preroögativ ätt låta kyrkan Guds ord fritt från alla villfarelser och från fördertf, — vare han förbannåd! 5. — Säger någon, att ekumeniska möten insatts af Gud i kyrkan såsom en makt, den der skall underhålla den gudomliga hjorden med trons ord, och de stå öfver den romerska påfven eller äro likställda med honom, eller genom -.gudormlig instiktelse nödvändiga, för att den romerske biskopens lärdetobete må bibehållas ofelbaft, — vare han förbannad! Mera vöto att tillägga, men — är icke det redan anförda nog? fitterärt nytt; Militärattachen Vid svörnsk-norska beskickningen i Paris F.; N. Staöf har nyligen utgifvit andra bandet åf sitt stora förträffliga verk SKa littörature frängäise, depuis la förmation de tu tangie jusquå nos jourst. Detta bänd innehåller intressanta och smakfullt valda utdrag af de bästa fratska författarnes skrifter från fevolutionstiden 1790 intill våra dagär. Framför hvarje stycke finnes en mycket väl skrifveh biografi öfver författaren likasom också hvarje period blifvit giord till föremål för ett omständligt; kritiskt bedömande. I tredje och sista bandet, som redan är under tryckning, skola de nu lefvande författarne omtalas. Arbetet i sin helhet är ett verk, som hedrar ht Staaff och hans land, och gom af de flesta större franska tidningar upprepade gånger blifvit med mycket beröm omnämndt, hetcor det i ett bref från Paris till em dansk tidning. Ttelienaren Cerxrnuschi förvisadös, såsom man erinrar sig, från Frankrike, derför att han skänkte en större summa penningar åt den komite, sem bildat sig för att göra folkomröstningsresultatet så föga gynnsamt för kejsardömet som möjligt. Skandinaviska föreningen i Paris gillade detta steg och uttryckte i en af oss förut omtalad adress till kejsaren sin ledsnad öfver att främlingar så der blandade sig i franska folkets angelägenheter. Helt olika har åt gärden blifvit bedömd af fransmännen sjelfva. Till och med regeringens egna anhängare inom pressen ha uttalat en så bestämd förkastelsedom deröfver, att regeringen måst återkalla sin order. Hr Cernuschi kan nu åter fritt visa sig i Paris, os , Ransakningen i franska komplottmälet har fått ett nytt uppslag derigenom, att Verdier, den der öfverlöparen, på hvars förmenta bekännelse hela ankla gelsen hufvudsakligen hvilade, frivilligt inställt sig. Han förnoökar på det bestämdaste att ha åfgifvit de meddelanden, som i geteralndvokaten Grandperrets berättelse läggas hofom i minnen: Bancel är icke död. Undcträtfelsen härom har befunnits fåra förhastäd. Den berömde deputeraden af venstern ligger ännu farligt sjnk i sin hemort Valence, men man har dock ej uppgifvit hoppet om hans vederfående: Politiska mödeärtiktltar, En korfespondent skrifver från Paris, bland ånnat: SPet är bekänt att politiken spelar en mycket framstående roll i det offentliga lif