henne, och vidare derför att detta. giftermål med en nicce till en af Paris rikaste bankirer skall förskaffa mig betydligt anseende. — Du löper för mycken riskgenom att fullfölja denna föresats. Det är möjligt, men det ärnu så en båg min önskan. Det är min föresats att dela med dig, men först dagen efter bröllopet. Madeleines Hemgift bli: din andel. Raoul teg, Clameran hade penningar och var således herre öfver situationen. — Du brukar alldeles icke ditt förstånd, sade han i missnöjd ton. Har du tänkt på, hur du skall förklära tillkomsten af din rikedom? Man vet hos herr Fauvel, att en Clameran, som du icke kände — det har du sjelf sägt — bodde i närheten af Oloron; ja, han hade till och med penningar innestående hos bankiren. Hvad skall du säga, då du tillfrågas ,hvem denne Clameran var, och hur det tillgått, att du blifvit hans universal-arfvinge? Louis ryckte på axlarna och sade: — Du börjar att blifva naiv, min goda Raoul. — Hur så? — Jag skall holt enkelt berätta för bankiren, hans hustru och Madeleine, att denne Clameran i Oloron var en naturlig son till min fader, att han var född i Hamburg ch att min fader erkänt honom efter emigraionen. Hvad? kan väl synas naturligare, än att han, som inga bröstaffvingar ögde, har öbskat