Dagens Nyheter – 19 maj 1870, sida 1

ENN ERE OTRS nn dens förmenande, mot gällande befordringsförfattningar stridande åtgärd, att å det underdånriga förslaget uppföra allenast en bland sö kandena; och har klaganden, medelst särskilda vid besvärsskriften fogade utdrag af magistratens protokoll, visat att magistraten åren 1833 och 1857, när förste stadsläkaretjensten varit ledig, å då upprättade underdåniga förslag till tjenstens återbesättande båda gångerna uppfört tre sökande. Genom dessa handlingar är visserligen ådagalagdt, att den under ärendets handläggning hos nämnden meddelade upplysning rörande sättet, hvarpå magistraten, den tid upprättande af förslag till ifrågavarande tjenst på bemälda embetsmyndighet ankom, tillvägagått, icke varit med verkliga förhållandet öfverensstämmande, men sundhetsnämnden anhåller att särskildt få fästa öfverståthållareembetets uppmärksamhet derå, att nämndens beslut icke är grundadt på likställighet med fordna förhållanden utan, såsom nämndens till kungl. maj:t ställda underdåniga skrifvelse i ämnet innehåller, uteslutande på den uti kungl. maj:ts nådiga instruktion den 4 mars 1864 2 6 mom. ? meddelade föreskrift angående skyldighet för nämnden att vid inträffad ledighet afgifva underdånigt förslag till första stadsläkaretjenstens återbesättande. För nämnden kunde, såsom protokollet äfven antyder, befordringsförfattningarnes allmänna föreskrifter angående förslags upprättande till vissa civila tjenster och särskildt kungl.sundhetskollegii förfarande att i fråga om provinsialläkaretjenster å underdånigt förslag dertill uppföra tre personer icke vara okände, men emedan instruktionen för nämnden icke beträffande detta förslags formela beskaffenhet eller huruvida detsamma bör om fatta en eller flere personer meddelar några inskränkande bestämmelser, just derför ansåg nämnden och anser fortfarande valet härutinnan böra stå nämnden öppet och den följaktligen vara lagligen oförhindrad att, på sätt som skett, till ifrågavarande tjenst i underdånighet föreslå en bland sökandena, ett förfaringssätt, som i dylika fall, efter hvad nogsamt torde vara kändt, af rikets åtskilliga förvaltande embetsverk och myndigheter, t. ex. af kungl. kommerskollegium rörande läraretjenster vid navigationsskolorna, af kungl. generaltullstyrelsen beträffande tullförvaltaretjenster, af chefsembeten vid regementen i afseende å regementspastors-beställningar — hvilka. alla tillsättas af kungl. maj:t — jemväl iakttages och hvaraf, bland annat, följer att den öfverklagade åtgärden hvarken är ensam i sitt slag eller kan anses såsom stridande mot en del, i fråga om vissa andra tjenstebefattningar, meddelade föreskrifter. Klaganden förmenar visserligen att nämnden, i afseende å ärendets formenliga behandling kunnat och bort hemta tillräcklig och tydlig anvisning från kel. brefvet den 13 juni 1822 till kungl. sundhetskollegium angående förslags upprättande till vissa läraretjenster, men utom det att berörda nådiga författning icke, såvidt nämnden va rit i tillfälle att inhemta, stadgar att der omtalade förslag skola omfatta tre personer, kan, enligt nämndens förmenande, berörda, endast till kongl. sundhetskollegii underdåniga efterrättelse utfärdade påbud, desto mindre anses ega tillämplighet för en kommunal förvaltningsmyndighet, som denna sednare, när påbudet utfärdades, ännu icke fanns till. Är derför, såsom nämnden vågar antaga, den uppfattning af instruktionens föreskrift i afseende å förslags upprättande till ifrågavarande tjenst, som nämnden nu sökt göra gillande, riktig och befinnes dess öfverklagade beslut således hvarken strida mot allmän lag eller författning eller eljest hvila på orättvis grund eller öfverskrida dens befögenhet, som beslutet fattat; så torde öfverståthållare-embetet — hvarom nämnden ock vördsamt anhåller — finna sig förhindradt att de anförda FREE