Dagens Nyheter – 10 maj 1870, sida 2

— 367 — sin mor, uppoffrade hon nu både sin man och sina barn för Raoul. Det är den gamla historien, att ett fel drager det andra efter sig: Liksom en snöboll, som rullar utför ett berg, till slut sväller upp till en hel lavin, så har ett brott ofta sitt ursprung i em vanlig oförsigtighet. Det enda sätt, hvarpå man kan rädda sig ur en falsk situåtion, är att säga sanningen. Fra Fauvel försvarade sig ännu, inen Nennes motstånd blef allt svagare och svagare. — Nej, sade hon; nej, jag vill och kan ieke mottaga ditt offer. Hurudant skäölle ditt lif bli tillsammans med denne man? — Hvem vet! utbrast Madelenie. och låtsade ett hopp, som var fjärran från hennes hjerta, han älskar mig, efter hvad han sjelf säger; han blir måhända god emot mig. — Om jag blott visste, hvar jag skulle få en stor summa penningar ifrån. Det är penningar han vill ha, denne man, penningar och ingenting annat. — Ja, han måste ju ha penningar åt Raoul. Är det icke Raoul, som getiom sitt vanvettiga slöseri har skapat dennå afgrund, som han nu måste fylla. Om jag blott kunde tro på herr de Clamerans uppriktighet! Fru Fauvel betraktade sin mniöce med: ett slags stum förvåning. ; — Hvad menar du? frågåde hot: — Jag frågar mig, tant; om herr de Clämeran verkligen tänker på sin brorson. Har