Dagens Nyheter – 9 maj 1870, sida 1

Men just derför att hennes behof hade varit till den grad anspråkslösa, att hennes man ofta hade skämtat med henne deröfver, just derför, att hon hittills skött hushållet med en berömvärd sparsamhet, var det nu svårt för henne att disponera någon större summa utan att framkalla obehagliga frågor. Herr Fauvel var nog en sådan man, att det kunde göra honom ett nöje, att någon gång se sin hustru göra hvad man kallar en ordentlig dumhet, men dumheterna efterlemna också spår, hvarpå man igenkänner dem. En tillfällighet kunde låta bankiren upptäcka i hvilken oroväckande grad utgifterna för hushållet hade stigit, och hvad skulle hon då svara om orsaken dertill? Raoul hade på de sista tre månaderna förstört en hel liten förmögenhet. Han hade varit lika utblottad som en skeppsbruten, och dertör hade hon varit tvungen att skaffa honom en vacker ungkarlsvåning. Sedermera hade han önskat sig en häst och en liten vacker vagn, och hans önskan hade blifvit uppfylld. På så sätt fortgick det; hvarje dag hade han något nytt att begära. Då fru Fauvel slutligen en gång vågade göra en invändning, antog Raoul en nedslagen min och hans vackra ögon fylldes af tårar. — Det är sannt, sade han, jag är ett barn, en dåre, som missbrukar din godhet. Jag glömmer att jag är en son af den fattiga Valentine -och icke af. den rika fru Fauvel,