Dagens Nyheter – 4 maj 1870, sida 1

-— OR — Hur lyckligt. ert lif än har varit, kan ni likväl icke ha glömt denne ungdomsvän, som utan att vackla, utan att betänka sig, offrade pitt lif, då eder heder blef hotad. 7 Icke en enda muskel rörde sig i fru Fauvels ansigte. Hon tycktes söka i sitt minne för att finna den tilldragelse, på hvilket Louis häntydde. — Ni har således glömt det, min fru? sade han i bitter ton; jag vill försöka att förklara mig itydligare, men det är också länge, mycket länge sedan ni älskade min olyckliga broder! — Min herre! — Det tjenar till ingenting att ncka dertill, min fru; behöfver jag upprepa för er, att Gaston anförtrott mig allt. . . Men fru Fauvel hade ingen orsak att ännu uppgifva spelet. Hvad skulle detta allt betyda? Intet, alldenstund Gaston hade rest utan att ana hennes ställning. Hon steg upp och sade med en säkerhet i rösten, som hon var långtifrån att känna inom Big: — Min herre, det förekommer mig, som skulle ni glömma, att ni talar med en äldre dam, som är gift och har vuxna barn. Det är möjligt, att er broder har älskat mig, men det är hans och icke er hemlighet. Om jag också som ung, oerfaren ficka varit något Oförsigtig, så tillkommnier det icke er att erinrå mig derom. Han skölle icke förebrå mig