Dagens Nyheter – 4 maj 1870, sida 1

Första kammaren afgjorde i måndags afton för sin del den omtvistade frågan om norra stambanans Spårvidd. Det fanns väl ingen söm Väntade, ått dess beslut skulle bli något annat än det som fu föreligger, femligen bifall till det af statsutskottet uppgjorda förslaget till en underdånig skrifvelse, hvilken öfverlemnar åt regeringen att afgöra om en bredeller en smålspårig jernväg skall leda till Helsingland. Detta utskottets förslag är icke ett utAg f den mening, som hyllas af fleralet bland riksdagens medlemmar, ehuru det starkt lutar deråt. Vi ha flera gånger redogjort för gången af detta ärende och för majoritetens uttalade önskan och torde ej behöfva upprepa det. Men hvad som ej nog ofta kan påpekas är, huru genom — låt så vara — en formel blunder en fråga så kan förryckas, att man med väl beräknad framgång söker främtvinga inom: riksdagenett beslut, som icke öfverensstämmer med fertalets åsigt. Häri ligger, om ej annat, åtminstone en lärdom för framtiden, värd att taga vara på; ty, såvidt vi vetä, är detta första gången som man inom vår lagstiftande församling med fullt skäl kunnat klaga öfver minoritetsförtryck. Den undertryckta meningen har emellertid fått uttala sig, och det är att antaga att den icke förklingat ohörd på vederbörligt håll: Det är icke vid alla tillfällen som slumpen och finten stå till händs att tåga en minoritet under armarne, och beslutet att för år 1871 anvisa en summa till norra stambanans byggande kan ha andra konseqvenmser, än dem man nu vill visa någon aning om. Vi förmoda att andra kammaren ganska väl tänkt sig dessa konseqvenser och att hon derför icke skall lyssna till statsutskottets råd att frångå sitt förra beslut, utan vidblifva detta, hvarigenom kammaren åtminstone rån sina axlar hvälfver ansvaret att ha misshushållat med statens medel. Inga bevis ha kunnat framhållas för omöjligheten hos en smalspårig bana att uppfylla norra orternas trafikbehof, och då torde det ej heller kunna rubriceras annorlunda än som misshushållning att der bygga en nära dubbeltidyrare jernväg än som behöfves. Genom första kammarens omförmälda beslut är frågan om gemensam votering afstängd. Äfven derförutan skulle en sådan votering mött det afgjordaste motstånd, der man i tydningen af sådana frågor är förklarad ofelbar, nemligen i konstitutionsutskottet, dit saken skulle