Dagens Nyheter – 2 maj 1870, sida 2

måner bergslagen såsom sådan hittils åtnjutit — beräknade efter lindrigare grunder än de af kammaroch kommerskollegierna antagna — indragas, hvarom proposition från regeringen till nästa riksdag skulle begäras. Antagandet af detta förslag skedde med endast 40 röster mot 36, hvilka afgåfvos för utskottets förslag. Omedelbart efter de gemensamma voteringarne i lördags förmiddag företog andra kammaren behandlingen af särskilda utskottets betänkande i anledning af hr Palanders motion om , reorganisationen af rikets sjöförsvar. Efter en kortare öfverläggning om föredragningssättet beslöts samma -ordning, som blifvit följd vid behandlingen af samma ärende i första kammaren, hvarigenom punkten i skrifvelseförslaget om sammanslagpingen-af-de båda sjövapnen, flottan: och skärgårdsartillerietyförst föredrogs. i or Härom uppstod en liflig diskussion, som öppnades af Kr Adlersparre, Bvilken talare yrkade afsläg, då han ej visste någöt skäl för den äskade sammanslagningen och utskottet jheller :angifvit något fullgiltigt sådant. Han erinrade om den mångåriga. strid mellan stora. och lilla flottan, som pågått vid. riksdagarne och bland flottans befäl, och med den känngedom tal. egde om vårt sjöförsvar förr och nu måste han vitsorda, att skiljandet af de båda vapnen varit fördelaktigt för båda, framföralltör skärgårdsärtilleriet, söm vunnit i tjensteduglighet och aldrig egt den fullständiga 10kalkännedom i skärgården som bu. Den organisation, som hr Palander, -deri understödd af utskottet, önskar skulle icke heller i något hänseende medföra besparingar för. staten. Anser man att en reduktion at båtsmanpsnumren kan göras, så låter en sådan mycket väl verkställa sig utän den äskade sammanslagningen af vapnen, som ännu haft alltför kört tid att i frihet utveckla sig, för ätt man skulle kunna säkert bedöma verkan af 1866 års organisation. Dessutom hade styrelsen nuunder behanling flera för sjöförsvaret vigtiga frågor, om indragvingar inom administrationen m. m., för hvilkas lösning ett riksdagens beslut i utskottets anda skulle verka ofördelaktigt. , Hr Palander upptog till besvarande den föregående talarens muntliga anförande, äfvensom ätskilligt som i hans reservation förekommer. Antages försläget och regeringen fäster afseende dervid, så kommer statskåssäan ått beredas en årlig bespariög af omkring 1 million rdr. Gränsen mellan de båda vapnen kan .aldrig bli annat än godtycklig. Men denna gräns har emellertid haft. det olyckliga med sig, att de båda vapnens officerskårer och gemene såsom öfvertalige icke få sådan öfning, som är förenlig med de anspråk på försvårsförmåga, ländet ställer på sim fotta. På gränd af den korta öfningstid, skärgårdsartilleriet håft sig tillmätt, måste täl., tvärfeniot hr Adlersparre, påstå att detta vapens officerare-äto påretour i afseende å skicklighet. ) Kustförsvaret är för oss hufvudsaken, men detta har omöjliggjorts genom organisationen af 1866 och skall aldrig bli en verklighet, så länge vi hålla i med stätslyxen att ha svabbseglande körvettör, hvilket ensåmt kostar oss minst en half million om året utin motsvårande nytta, och så länge Vi kästa bort Pefgar på dessa ständiga sjöexpeditionår, :som Ej medföra något gagn för försvaret. Vårt maiskap måste öfvas på det vatten, dervi hädanefter äro hänvisade att utkämpa våra sjöstrider,. nemligen i våra skärgårdar, och förbipdelsen med den maritima verlden kan underhållas med mindre kostbara fartyg och expeditioner, än hvad som ingår i 1866 års organisation. För ett kraftist köstförsvår niäste, med ett ord, alla ändra intressen Törände vår flottas förhållanden vika. Pal. slutade med att yttra bifall till den skrifvelse, som af första kammaren blifvit, antagen. Ingen enda af de följande talarne i frågan understödde hr Palanders yrkande, liksom icke heller någon biträdde utskottets äsigt. I längre anföranden motiverade hrr Måänkell och Vult von Steijern sina Yrkånlen om afslag, den förre särskildt anpmärkande, ätt Aet Föreliggande förslaget vore ett uttryck af det missnöje, som aldrig kunde förlåta att Fapnen bäifvit skilda, hvarmed andra. missnöjen förenat sig. Detta yttrande rubbade till någon del den lugna betänksamheten hos motionären, som svarade på ett sätt, hvilket helt visst icke var egnadt att stärka de förut svaga sympatierna för hängs projekt. För afslag talade äfven chefen för sjöförsvarsdeparterhentet, stätsrådet Leijonhufvud, som medbaf att indragningar i flottans manskap kuide görås och lotvade att så skulle ske, samt hrv Ler Nilsson i Espö,